Titel: Svenskan går bananer. En bok om översättningar som syns. Författare: Alexander Katourgi Förlag:Lys Förlag
För att en översättning ska vara bra så får den inte synas, är budskapet i ”Svenskan går bananer”. Det får till exempel inte förekomma svengelska uttryck, felaktig ordföljd eller konstiga talesätt. Men räcker det där? Nej, det gör ju inte det. Alexander Katourgi gör en djupdykning i allsköns problem som en översättare kan ställas inför. Hur gör man till exempel när det gäller ordvitsar? Eller i tv-program och filmer, när det man ser i bild inte alltid överensstämmer med det översatta?
Med stor portion humor och kunskap
”Svenskan går bananer” är en bok om översättningssvenska, från i huvudsak engelska, och vänder sig i första hand till andra översättare. Men även jag, som icke-översättare men allmän språknörd och självutnämnd språkpolis hade stort utbyte av den här boken. På ett enkelt, pedagogiskt och underhållande sätt går författaren igenom hur översättningssvenskan kan ställa till det och varför det sticker i ögonen. Han går inte bara igenom svårigheterna med att hitta rätt rent idiomatiskt utan också utmaningarna med att hitta rätt intensitet och nivå i ord och uttryck. Språk är inte ”bara” språk. Det är i allra högsta grad en produkt av hur vi kulturellt och historiskt ställer oss till religion, sexualitet eller politik. ”Svenskan går bananer” har gett mig många fler infallsvinklar på hur komplext språket i allmänhet och översättaryrket i synnerhet är. Hatten av, verkligen!
Man får sig också en repetition i svensk grammatik på ett lättsamt sätt. Jag fick fräscha upp begrepp som utrum och modalpartiklar bland annat. Och vore det inte för författarens humoristiska angreppssätt hade boken kunnat bli torr och tråkig. Det är den inte nu. Långt ifrån.
Som den gamla sägningen lyder: Den här boken är verkligen min kopp te!
Semikolon måste vara ett av våra skiljetecken som gör oss mest förvirrade. När använder man semikolon egentligen? Jag tycker själv att det kan vara ganska svårt och det värsta (eller bästa, beroende på hur man ser på saken) är att det till viss del är en smaksak. Semikolon används bl a när punkt är för starkt och komma för svagt avskiljande. Semikolon kan ibland även ersättas av tankstreck eller kolon.
Semikolon mellan meningar
Semikolon används mellan satser, ofta huvudsatser, som har ett nära innehållsligt samband mellan varandra. Ofta förklaras något i den andra satsen och då ersätter semikolonet ord som för, så, och, samt, men, fast och utan. Semikolonet binder alltså ihop satserna. Exempel: Eva hade högsta betyg i allt; hon kunde välja och vraka bland utbildningarna.
Semikolon som avgränsar kategorier
Semikolon används också när man vill avgränsa kategorier eller grupper i uppräkningar. Exempel: Jag kontrollerade att jag hade med mig allt inför resan: pass, pengar och biljett; telefon och hörlurar; blocket, pennorna och datorn. Detsamma gäller när kommatecken redan används inom grupperingarna, exempelvis för att avskilja uppräknade decimaltal. Exempel: Måtten var 1,4; 5,2; 7,3 och 4,5.
Semikolon ska inte användas i stället för kolon vid uppräkning, exemplifiering eller förklaring.
Det här med kolon och stor eller liten bokstav efter är inte helt enkelt – jag får själv slå upp ibland för att dubbelkolla, särskilt när jag korrekturläser. Bästa boken att ha tillhands rent allmänt när man skriver är för övrigt Svenska Skrivregler (2017) som ges ut av Språkrådet, då den innehåller deras rekommendationer. Tips!
Stor bokstav efter kolon ska det vara om repliker, anföringsfras eller citat föregås av kolon. Det stod klart och tydligt i tidningen: ”Drick inte vattnet från kranen”. Jag sa: Jag åker iväg och handlar så länge.
Precis som Pippi brukade säga: ”Det har jag aldrig gjort så det klarar jag säkert.”
Liten bokstav efter kolon används bland annat före uppräkningar, exempel, förklararingar och sammanfattningar oavsett om det som följer är ett ord, en fras, en sats eller en egen mening.
När kolonet motsvarar uttryck som nämligen, det vill säga, till exempel eller såsom. Mina favoritfrukter är: äpplen, päron, vindruvor och clementiner.
Det hade inte kommit en droppe regn på flera veckor: det var värmebölja.
Sanningen uppenbarade sig för mig: han skulle aldrig bättra sig.
Ja, hur är det med högtiderna? Och var kommer de ifrån? Halloween kom till Sverige på 1990-talet och har bara ökat i popularitet. Det är verkligen en barnens högtid då det är fullt tillåtet att spöka ut sig och tigga godis. Ursprungligen kommer Halloween från Irland och Skottland och man firade sommarens slut och det nya årets början. Halloween står för All hallows eve, det vill säga alla helgons afton. Det är således ikväll man ska bulla upp med godis om man räknar med att få spökbesök.
Allhelgona då? Alla helgons dag är en kyrklig helgdag som infaller den första lördagen i november, ursprungligen en katolsk sed då man hedrade alla helgon som inte redan har en egen dag. Det är den dag många besöker sina anhörigas gravar och tänder ljus. Allhelgonadagen är lördagen som infaller mellan 31 oktober till 6 november, Alla själars dag infaller dagen efter.
Både Halloween och Allhelgona uppstod för att minnas de döda, men medan Allhelgona-firandena har sitt ursprung inom kristendomen är Halloween en keltisk högtid.
Då önskar jag först Happy Halloween och sedan Trevlig Allhelgonahelg! Eller Glad Allhelgonahelg? Eller God Allhelgonahelg? Eller…?
Jag läste precis i Språkriktighetsboken (Norstedts) från 2005, om genus och kön i språket. Där diskuteras det hur man kan skriva texter könsneutralt och rådet blir att skriva ”den”, ”vederbörande” eller passivera meningen istället. Historiskt har det funnits några olika förslag på hur man kan skriva om man inte vet vilket kön personen i fråga har. Det har varit ”hoan”, ”h-n”, ”hin” och just ”hen”. ”Men utsikterna för att någon av de nyskapade varianterna ska kunna etablera sig i det allmänna språkbruket får nog sägas vara minimala” (sid 78). Men att vi skulle ändra i språket under överskådlig tid, det är mycket osannolikt i ett så traditionellt språk som svenskan.
Det är visserligen nio år sedan boken gavs ut, men idag känns ändå ett sådant citat så oändligt gammalmodigt och mossigt. Även om ”hen” fortfarande rör upp känslor så är det de facto ett fullt accepterat ord som har letat sig in i såväl vardagsspråk som tidningar och litteratur. I nationalencyklopedien har ”hen” funnits med ända sedan 2009. Fascinerande vad det kan ändras på bara några år!
Språkrådet (www.sprakradet.se) skriver så här om ”hen” 2013: ”Det finns inga språkliga hinder för att använda hen, men det är ett ord som ibland väcker irritation. I vilka sammanhang hen är lämpligt bör därför avgöras av kommunikationssituationen och de tänkta mottagarna. Om man skriver till mottagare där man bedömer att risken är att hen tar alltför mycket fokus från texten, så kan andra könsneutrala strategier väljas istället”. Ja, helt oproblematiskt är det inte med ”hen” ännu, men jag är helt övertygad om att ordet har kommit för att stanna.
Jag tycker att det är så synd att ”hen” ofta läses så politiskt. Ett litet ord som kan vidga horisonten en aning bara. Och kan vi inte bara en gång för alla anstränga oss för att inte missförstå ordet. Det betyder INTE att det är förbjudet med ”hon” eller ”han” eller att vi ska blunda för att det finns två (eller fler) kön. Det betyder bara att det ibland kan behövas ett tredje ord för att beskriva en okänd person. Och för att det låter trevligare än ”den”. Det är också bättre ur klarspråkssynpunkt när man vill komma bort från det byråkratiska ”vederbörande” eller av rent skrivtekniska skäl då man vill undvika att skriva i passiv form. För att inte tala om att det bökiga med ”hon eller han”. Det behöver inte vara svårare än så.
Här finns en uppfriskande syn på det lilla pronomenets betydelse.
Tänk att man lägger ned massor med pengar på en stor kampanj som syns över hela stan, och så har man stavat fel…
Och när man skickar ut brev, visst är det mycket roligare när kunden faktiskt tar till sig innehållet än stör sig på ett ”a” för mycket?
Sanningen är den att det är lätt hänt att det slinker med ett fel då och då eftersom man ofta blir blind för sin egen text. Därför är det mycket värt att anlita en korrekturläsare eller språkgranskare som kan se över både stavning, grammatik eller andra eventuella luckor i texten. Allt för att språket ska flyta smidigt och inte ta fokus från ditt budskap.
Behöver du hjälp med några externa språkögon? Kontakta mig redan i dag!
