Många väljer idag att ge ut sin bok på egen hand och på eget förlag. Å ena sidan är det relativt enkelt att ge ut sin egen bok då de tekniska möjligheterna är stora. Men det fråntar inte det faktum att det ligger en hel del jobb bakom självpublicering. Hur lång tid tar de olika stegen och vad betyder ord som inlaga eller EAN? Jag har här skrivit en guide med en introduktion till hur man ger ut sin bok på egen hand.
Även om man ger ut boken ”själv”, så betyder det sällan att man gör allt i processen själv. För att det ska bli en bra produkt är det bra att ta hjälp av professionella yrkesmänniskor. När du nu har lagt så mycket jobb på skrivandet vill du ju att boken ska bli så bra som möjligt, eller hur? Men vi börjar från början.
Manuset
Utan manus ingen bok, såklart. Och det räcker inte med att ha ett manus, i betydelsen en nedskriven historia, utan det måste också vara genomtänkt, vässat, välredigerat och språkgranskat. I alla fall om du vill nå en publik och läsekrets större än din familj och närmaste vänner.
Vad gör en lektör?
En lektör är ett mycket bra förstasteg i arbetet med manuset. En lektörsläsning är ett slags proffsläsning där du får återkoppling på vad som fungerar och inte fungerar med ditt manus. I ett skriftligt utlåtande går lektören igenom de grundläggande komponenterna såsom story, struktur, röd tråd, karaktärer, dramaturgi, gestaltning, stil och liknande. Gäller manuset en fackbok tittar lektören istället på saker som ämne, syfte och målgrupp exempelvis. Lektören ”tar tempen” på ditt manus för att se om manuset håller och ger konstruktiva förslag gällande hur du kan gå vidare med bearbetningen.
Räkna med att en lektörsläsning tar i alla fall en till två veckor, då lektören både ska läsa igenom manuset och ge kommentarer plus skriva ett utförligt utlåtande. Hur långt utlåtande du får varierar från lektör till lektör. Mina brukar landa på mellan 8 till 10 sidor. Därefter behöver du tid att göra omarbetningar enligt lektörens rekommendationer. Hur mycket tid det tar varierar naturligtvis utifrån manusets kvalitet och dina förutsättningar, men räkna med ett par veckor i alla fall, kanske t o m några månader.
Därefter brukar det vara bra att hitta en redaktör för att starta upp ett samarbete. Hoppa inte över det här steget! Många tror att det bara är lite småfix kvar, såsom korrekturläsning, men det redaktören gör är så mycket mer än bara korr. Redaktören går ännu mer på djupet än en lektör och samarbetet sträcker sig vanligen under en längre tid. En redaktör närläser manuset på ett annat sätt och går in och ger förslag på hur texten kan förändras och förbättras. Redaktören läser i regel flera gånger och följer processen. Alla manus som ges ut av etablerade förlag går igenom redaktörsvändor för att vässas och slipas till sitt yttersta.
Mitt idealscenario är att jobba med två till tre redaktörsvändor för att fånga upp allt, men självklart kan man göra det snabbare än så om man har en tajt budget. Räkna i alla fall med att en redaktörsrunda tar ett par veckor.
Har du en tajt budget och står och vacklar mellan att anlita en lektör eller redaktör så skulle jag rekommendera att lägga pengarna på redaktörstjänsten.
När manuset sedan är färdigredigerat är det dags för korrekturläsning. Här fångas de sista felen upp, såsom: stav- och grammatikfel, interpunktion, språkliga inkonsekvenser med mera. Korrekturläsaren ska alltså inte titta på storyn eller strukturen i första hand, utan istället på detaljerna. Helhet och dramaturgi är redaktörens uppgift.
Från manus till bok – sättning och formgivning
Då är själva innehållet på plats. Men hur går man från pappersbunt till en färdig bok?
Förpacka snyggt
Allt det som finns mellan bokpärmarna, själva boksidorna, tryckortsida, eventuell innehållsförteckning och register, kallas för inlaga. Omvandlingen till boksidor görs vanligtvis i InDesign och man brukar säga att man sätter eller formger inlagan. Den färdiga inlagan görs sedan till tryckfärdig pdf. Är du själv haj på InDesign (eller liknande programvaror) kan du sätta din inlaga själv, annars är det en god idé att anlita en sättare/formgivare för jobbet för ett proffsigare intryck.
Själva formgivningen av inlagan tar inte så lång tid i regel, tänk dock på att du kan behöva ta ställning till saker som typsnitt, storlek, marginaler, kapitelbörjor och liknande (om inte sättaren har en generell mall hen alltid använder). Har du bilder eller illustrationer tar det också extra tid. Se till att boken görs i ett av tryckeriernas standardformat för enklare och billigare hantering, om du har möjlighet. Inlagan behöver också korrekturläsas (antingen av dig eller professionell korrekturläsare – eller båda) för att kontrollera exempelvis märkliga avstavningar. Det blir helt enkelt ett visst bollande mellan dig och sättaren vid korrektur, vilket tar tid.
Sedan behöver du givetvis ett bokomslag. Det är bokens förpackning och kan inte överskattas. För att läsare ska bli nyfikna och vilja plocka upp boken krävs ett lockande omslag. Jag rekommenderar verkligen att ta hjälp av ett proffs som kan formgivning och hur bokbranschen fungerar. Ett amatörmässigt bokomslag kan tyvärr bli avskräckande.
Vänta inte med bokomslaget utan gör det parallellt med de andra stegen så sparar du tid.
Boken till tryck
Slutligen är det så äntligen dags för inlaga och bokomslag att gå iväg till tryckeriet. Det finns en uppsjö av tryckeritjänster så se till att jämföra priserna ordentligt. För enkelhetens skull, se till att din bok är i något av standardformaten för bästa pris. Räkna med att det tar mellan 2 till 4 veckor att få din färdiga bok i handen efter att du skickat till tryck.
Liten ordlista om egenutgivning – att ge ut sin bok på egen hand
Bokinfotidigare bokrondellen, är länken mellan förlag och butik. Vill du nå ut till återförsäljare såsom Akademibokhandeln och Ugglan, ska du ansluta dig till Bokinfo. Via Bokinfo kan bokhandeln och bibliotek hitta och beställa dina böcker.
BTJ(Bibliotekstjänst) recenserar och rekommenderar böcker ur den senaste utgivningen till biblioteken. BTJ-häftet kommer ut 24 gånger per år. Vill du få chansen att bli recenserad i deras häfte skickar du två recensionsex till dem Det finns inga garantier för att boken läses av dem och blir upptaget i BTJ, men det kan vara värt ett försök då de läser mycket – även av egenutgivare. Boken måste finnas upplagd i Bokinfo för att kunna hanteras av BTJ.
Distribution – För hantering och lagring av böcker kan det vara smidigt att anlita ett företag. Dels är det tids- och utrymmeskrävande att sköta allting själv. Det är också svårare att komma in i bokhandeln om du har egen distribution. Exempel på distributionstjänster är Förlagssystem och Stjärndistribution. Har du dock tryckt en mindre upplaga och planerar att sälja genom dina egna kanaler alternativt för en mindre publik kan du givetvis sköta allting själv.
EAN är den unika streckkod som finns på bokens baksida och används som märkning på alla varor och artiklar. Om du vill sälja boken genom bokhandeln krävs det att boken har en EAN-kod, men sköter du all försäljning själv behövs ingen kod. Du kan läsa mer om hur du skaffar en streckkod på Kungliga biblioteket.
Har du en tajt budget och vacklar mellan att anlita en lektör eller en redaktör skulle jag rekommendera dig att lägga pengarna på redaktörstjänsten.
Eget bokförlag – Att starta ett förlag innebär kort och gott att man startar ett företag om man inte redan har ett. Enskild firma räcker gott till att börja med. Du behöver registrera ditt företag, ansöka om f-skatt och registrera dig för moms. Allt detta gör du på Verksamt. Det är inget krav att du har ett företag när du ska ge ut på egen hand, men det underlättar när du ska fakturera för dina böcker.
ISBN, international Standard Book Number, är en unik identifikator för monografiska publikationer, till exempel böcker och kartor, som är utgivna för allmän spridning. Syftet med ISBN är att varje bok ska få sin egen unika identitet, som vårt personnummer ungefär. ISBN är inte obligatoriskt, men bokbranschen och bibliotek har på flera sätt stor nytta av att böcker är ISBN-märkt. Ansökan om ISBN kan göras av förlag och andra utgivare såsom föreningar, institutioner och privatpersoner med egen utgivning. Din ansökan om ISBN godkänns inom tio arbetsdagar. Läs mer och ansök om ISBN här.
Pliktexemplar av sin bok är man enligt lag skyldig att skicka till Kungliga biblioteket och sex av landets universitetsbibliotek. Trycker man sin bok i Sverige ordnar tryckeriet det, men trycks den utomlands är det upp till utgivaren själv att ordna med det.
Tryckortsida är den sida i början av boken (vanligen på sidan 4) där information om formgivare, sättare, tryck och copyright står.
I nästa artikel får du möta en egenutgivare som nyligen gått igenom hela den här processen. Stay tuned!
Jag arbetar ofta med fackboksmanus, som redaktör eller lektör, och det finns några återkommande problem som jag ser i många manus. Vissa återkommer oftare än andra, men här har jag kokat ned det till 5 misstag många gör när de skriver fackbok.
Problem #1: Innehållet i manuset känns spretigt.
Lösning: Begränsa ditt ämne. Ju mer du begränsar dig desto mer tydlig blir boken och därmed blir den lättare att hitta för din målgrupp. Det kan vara frestande att vilja få med så mycket som möjligt men välj ditt ämne med omsorg. Om du exempelvis vill skriva om hälsa och träning försök i möjligaste mån att nischa in dig på en särskild träningsform, exempelvis yoga, istället för att försöka täcka flera.
Problem #2: Innehållet har ingen tydlig röd tråd och fokuserar på många närliggande saker samtidigt.
Lösning:Formulera ditt syfte. Det här hänger intimt ihop med föregående punkt. När ämnet är satt är det dags att formulera sitt syfte. Vad vill du säga med din bok? Varför vill du säga det? Att ha ett tydligt formulerat syfte hjälper dig att hålla en genomgående röd tråd i manuset. Skriv ned syftet någonstans i inledningen eller bakgrunden till boken. Det ger också läsaren rätt förväntningar på boken. Ett otydligt syfte ger ett otydligt innehåll.
Problem #3: Texten känns kompakt och är svårnavigerad.
Lösning: Lägg tid på rubriksättning. För att få en tydlig struktur och överblick för läsaren är det viktigt med rubriker och indelning i stycken. Syftet med rubriker är både att de ska vara intresseväckande, spegla innehållet och göra det lättare för läsaren att navigera i texten. Så istället för att skriva en rubrik som heter ”Exempel 1” så är det mycket mer effektivt och läsvänligt att skriva vad exemplet handlar om, till exempel ”Bättre sömnrutiner” eller vad det nu kan handla om. Rubriker gör också att brödtexten lättas upp vilket ytterligare bidrar till läsvänligheten. Förutom namnen på rubrikerna är det också viktigt att hålla koll på rubriknivåerna, det vill säga vilka rubriker som bör ha underrubriker.
Problem #4: Språket rimmar inte med innehållet.
Lösning: Hitta ditt tilltal som avsändare. Hur ska din ton vara? Lättsam eller allvarlig? Ska du skriva i jag-form eller ur ett allmänt perspektiv? Tonen är inte helt oviktig då den säger en hel del om dig som författare. En lättsam och/eller humoristisk ton kan vara frestande ibland, men se upp så att det inte ”slår över” och blir raljerande – det kan få helt motsatt effekt alternativt kan det få dig att låta oseriös. På samma sätt kan en alltför allvarlig eller akademisk approach i förhållande till ditt ämne i värsta fall få dig att låta torr och tråkig. Prova dig fram till något som känns naturligt utifrån ditt ämne och din personlighet och var inte rädd för att låta någon i din närhet läsa och komma med input.
Problem #5: Texten slutar i ett ingenting och/eller väldigt abrupt.
Lösning: Var medveten om hur du vill lämna läsaren. Glöm inte bort slutet. Var noga med att knyta ihop säcken och guida läsaren hela vägen in i mål. Sammanfatta dina resultat, resonemang eller insikter och visa att du är med läsaren ända in i slutet. Med vilken känsla vill du lämna läsaren? Vad vill du att hen ska göra, känna eller veta när boken är utläst? Svara på de eventuella frågor du ställer i början eller sammanfatta dina insikter i en checklista. Lika viktig som inledningen till boken är, lika viktig är avslutningen.
Vad mer kan vara svårt när man skriver fackbok? Vilken är din största utmaning?
Har du koll på gången för ditt manus? Vad ska du göra när du har skrivit klart? Vilken väg är lämplig och var börjar man? Här är en checklista över vilken väg man kan gå när man har skrivit en bok som man vill försöka få utgiven.
Många är medvetna om att det är en bit att gå från råmanus till färdig bok i handen, men hur lång bit är det och vilka steg finns?
När man har skrivit klart sitt första utkast – är det bara att skicka iväg till förlag sedan då och hoppas på tur? Det kan du förstås göra, men om du vill vara ännu mer grundlig i ditt arbete, alternativt är osäker på hur väl ditt manus håller, är det här ett vanligt tillvägagångssätt:
Gången för ditt manus
Man kan säga att gången för ditt manus kan se ut så här i generella drag.
Vilka utgivningsalternativ det finns har jag skrivit om här.
Vad är en testläsare?
En testläsare är en person som läser och ger återkoppling på ditt manus, men utan att ta betalt. En textintresserad person helt enkelt som kan tjäna som ett första möte med läsare och ge dig värdefulla kommentarer på vad som funkar och inte. Det är inte ovanligt att två skrivande personer byter manus för att hjälpa varandra. Annars kanske en bokintresserad vän eller släkting vill ställa upp. På Facebook finns det också en grupp där man kan söka testläsare.
Tänk på det här om du anlitar testläsare
Fundera ut redan innan du lämnar manuset till testläsare om det är något du vill ha särskild återkoppling kring. Vet du om att ett speciellt kapitel är snårigt eller att du har svårt med trovärdigheten hos en karaktär, ställ direkta frågor om det. Hur upplever du karaktär X? Vad tycker du om händelse Y? Det är också en bra grej att fråga testläsaren om det finns ställen där hen tycker att det är tråkigt, men också var det är spännande/roligt/läskigt/berörande/romantiskt beroende på vilken känsla du vill få fram hos läsaren.
Lektören – en professionell läsare
En lektör är en professionell läsare som ger djupgående och konstruktiv återkoppling på ditt manus för att se hur väl det håller. Återkopplingen ges i ett skriftligt lektörsutlåtande och brukar innehålla kommentarer om bl a story, struktur, röd tråd, karaktärer, gestaltning, språk och stil, tempo, miljö/sceneri, dramaturgi … Det är helt enkelt en genomgång av manusets byggstenar, förtjänster och utvecklingsmöjligheter. Lektören uppmärksammar författaren på brister och ger konkreta förslag på lösningar. Till skillnad från testläsaren har lektören professionell erfarenhet och kunskap om manusutveckling och hur man ger textkritik. Lektör är ingen skyddad titel, men de flesta är utbildade inom förlagskunskap, litteratur, språk eller liknande.
Tänk på det här när du anlitar lektör
Gör lite research innan du anlitar lektör. Vilken typ av manus gillar hen själv att läsa och/eller har kunskap och intresse kring? Ta reda på hur lektören jobbar, det kan finnas olika arbetssätt och därmed olika prislappar. En professionell lektör bör givetvis ge exempel på vad som fungerar väl men också ge ärlig och konstruktiv feedback samt förslag på lösningar. Säkerställ att du kommer få konkreta förslag på vad du kan jobba med för att förbättra manuset på djupet. En lektör som bara bekräftar dig och ditt manus och/eller påtalar korrfel är bortkastade pengar.
Manusutveckling och skrivcoachning
Efter exempelvis en lektörsläsning kan det hända att man får ganska mycket återkoppling om omfattande förändringar, vilket kan vara svårt att ta tag i helt på egen hand. Ett sätt att få hjälp är att vända sig till en manusutvecklare alternativt skrivcoach. En sådan tjänst kan se lite olika ut, men brukar generellt kunna skräddarsys efter behov och innebära att författaren får mer kontinuerlig hjälp och stöttning i skrivprocessen under en längre period.
Vad gör en redaktör?
Oavsett om du blir utgiven på förlag eller om du ger ut boken själv behöver du en redaktör. Redaktören gör dig uppmärksam på språkliga fadäser såsom upprepningar, märkliga formuleringar och inkonsekvenser, men också om något i historien haltar: röd tråd, logik, dramaturgi och liknande. Redaktörens jobb påminner om det lektören gör men på ett mer detaljerat och långsiktigt sätt. Manuset behöver ofta gå igenom några redaktörsvändor innan det går vidare till korrektur.
Den sista språkliga instansen är korrekturläsningen – den kommer allra sist i textkedjan. Då bör det inte finnas några innehållsliga fel kvar, utan korrekturläsaren fokuserar enbart på grammatik, stavning, skiljetecken, avstavning och liknande. Spara alltid korrekturläsningen till sist – det är inte lönt att korra ett manus som exempelvis inte är färdigredigerat.
Hur blir manuset till bok, då?
Här ovan tar jag bara upp själva bearbetningsprocessen med skrivandet, men för att göra manuset till en bok behöver det sättas eller brytas. Det betyder att omvandla och textmassan från ordbehandlingsprogrammet till layoutade boksidor för att få en inlaga. Det görs bäst i InDesign. Tillsammans med ett formgivet bokomslag skickas det sedan till tryckeri –> därefter får du en färdig bok i handen!
I boken Fängsla dina läsare har jag den stora glädjen att få bidra med ett textavsnitt som handlar om att beröra genom metaforer och liknelser. Här är en förkortad version av mitt kapitel ur boken:
Att använda metaforer och liknelser handlar till stor del om att gestalta och förtydliga. En välformulerad och träffsäker metafor bidrar med ytterligare en dimension till texten vilket kan handla om exempelvis att beröra eller skapa spänning, medan en sliten liknelse lätt kan uppfattas som en klyscha och därmed sänka texten. Många gånger kan en oväntad liknelse bli effektfull, men det är en balansgång så se upp så att det inte känns konstlat. Fundera på vad du vill förmedla och grip inte tag i första bästa metafor.
Tips på hur du skriver metaforer och liknelser:
1. Syftet – varför använder du en metafor just på vald plats och vad tillför den? En grundregel för all text i en roman är att den ska ha ett syfte och det gäller självklart även för metaforer och liknelser. Fyller de en viktig funktion för berättelsen? Eller blir texten tvärtom överlastad och tungläst? Prova dig fram och läs gärna upp för en kompis om du är osäker.
2. Försök att skapa en unik bild som sällan eller aldrig använts förut. Använd inte uttryck slentrianmässigt utan försök utveckla dem till något eget. Sträva efter att hitta nya och egna liknelser. Genom att använda oväntade metaforer skapar du något nytt och unikt.
3. Undvik klyschor. Vad som uppfattas som klyschor kan naturligtvis vara personligt men slitna uttryck såsom: Hennes ögon var som brunnar och håret böljade ned över axlarna likt spunnet guld har åtminstone jag läst till leda. Det får mig inte att skapa egna bilder i huvudet när jag läser och jag blir inte berörd. Det är helt enkelt överanvända uttryck. Problemet med slitna klyschor och metaforer är att texten riskerar att uppfattas som platt och intetsägande.
4. För att hitta nya metaforer – bli en iakttagare. När du är ute på stan, på café eller på skogspromenad, ta för vana att iaktta och lyssna på din omgivning; samla på dig bilder, erfarenheter, stämningar och ljud och försök beskriva dem på ett målande sätt. Kan de omvandlas till trovärdiga metaforer?
5. Jobba med kontraster. Kan du visualisera en händelse genom att skapa kontraster?
6. Kan din målgrupp relatera till dina metaforer? För att en liknelse ska kännas trovärdig och spännande är det bra om läsaren på något sätt kan känna igen sig i bilden. Personligen föredrar jag liknelser från vardagen före fantasifulla och alltför långa haranger. En vardaglig metafor kan skapa känslor och igenkänning och i och med det beröra.
7. Låt inte metaforen sväva ut mer än nödvändigt, håll den hellre kort och koncis. Det är lätt att gå igång på sin egen liknelse och förlora sig i associationer som kanske inte är relevanta. Det kan göra att texten blir spretig och ofokuserad. Som alltid gäller kill your darlings. Många gånger kan det avskalade vara det mest spännande och effektfulla – allt beror på situationen.
Att skriva dialog är jättekul men kan vara ganska svårt. Dialogen är ett av berättelsens starkast verkande medel om det behandlas på rätt sätt. Men om det används fel är det ett effektivt sätt att slöa ned tempot och få texten att verka spretig och otajt. Först och främst: Hur skriver man dialog rent tekniskt? Det finns tre olika sätt: citattecken, talstreck eller ingen markering alls, varav det vanligaste är någon av de första två.
Citattecken: ”Hur är läget, Sofia?” sa Jörgen när han steg innanför dörrarna.
Talstreck: – Jo tack, det är bara fint, svarade Sofia glatt.
Ingen dialogmarkering: Böckerna om Maj av Kristina Sandberg.
Dialogens användningsområde Förutom det mest uppenbara, att märka ut samtal mellan karaktärer, kan dialogen ha olika funktioner. Ett sätt kan vara att lätta upp allt för mycket tunga sjok av berättande text. Att bryta av med dialog kan då vara välkommet för läsaren då för mycket löpande text kan verka tröttande. Variation är alltid bra. Med dialog, liksom all annan text, är det viktigt att det finns ett syfte. Att man får fram ny information, ett personlighetsdrag, en konflikt eller liknande. Dialogen är ett viktigt verktyg i arbetet med gestaltningen och kan hjälpa till att fördjupa karaktärer. På samma sätt bör dialogen föra historien framåt. En dialog som inte fyller någon av dessa syften kan lika gärna strykas.
I dialog har tonfall och ordval såklart väldigt stor betydelse. Ge karaktärerna en egen röst, som speglar deras personlighet.
Sträva efter att skriva så att det går att känna sympati för båda sidor i en konflikt, att det finns goda skäl att förstå bådas argument. Det blir både tråkigt och otrovärdigt om en person är rakt igenom ”ond” och den andre ”god”. Låt karaktärerna ha olika utgångspunkter i sina huvuden när dialogen börjar. Tänk på att respektive karaktär har olika mål, önskningar och drivkrafter bakom sitt handlande.
Att undvika när man skriver dialog Ta bort inledningar och avslut i telefonsamtal (och i viss mån vanliga samtal). De är i regel ointressanta. Även om det är trovärdigt att två personer ofta börjar sina telefonsamtal med kallprat om väder och vind, hälsan och gemensamma bekanta blir det tråkigt att läsa om. Gå rakt på sak istället! Lägg gärna märke till hur många som ”lägger på i örat” utan avskedsfras i filmer och tv-serier.
Undvik också så kallad blixtlåsdialog. Det kan se ut så här:
– Hej Marie, vad kul att se dig! – Nej men hej, Lotta! Ja, det var ju jättelänge sedan. – Visst var det, jag kan inte ens minnas när det var senast. – Nej, inte jag heller, det måste nästan ha varit på Josefs bröllop. – Tror du det, ja så var det kanske. Och det var ju minst 2 år sedan. ….
Förutom att det blir en väldigt tråkig dialog som inte säger något så flyter det på väldigt friktionsfritt. En blixtlåsdialog uppstår när den ena fyller i efter den andra på ett väldigt mekaniskt vis. Alla frågor besvaras ordentligt och ingen talar i mun på den andre. Inte särskilt trovärdigt. För att skapa friktion och spänning kan man försöka sträva efter att få in lite konflikt. När vi pratar med varandra i verkligheten sker mycket mer mellan raderna. Vi avbryter varandra, missförstår, glider undan, undviker ämnet, övertolkar, associerar och börjar prata om något annat. Vi säger en sak men gör en annan … Även om det inte är eftersträvansvärt att skriva precis som vi pratar är det bra att försöka tänka på syftet och att samtalet på något sätt ska skapa driv i historien.
Något annat man kan försöka undvika är övertydlighet i dialogen. Vill man berätta något nytt för läsaren är det bättre att skriva det i löpande text än i dialog.
– Ska vi åka nu då? – Ja, kalaset börjar ju kl 17 och vi vill ju inte komma försent. – Vi har ju dessutom inte köpt present än, så vi måste svänga förbi presentbutiken innan också.
Det här kallas också för ”talking heads” och kan upplevas som otrovärdigt och övertydligt. Grundregeln är hellre för lite än för mycket information i dialogen. Att låta tystnaden tala kan också vara väldigt effektfullt.
Går du i bokutgivartankar och funderar på att anlita redaktör för ditt manus? Behövs verkligen en redaktör? Alla säger ju att du kan skriva! Det är en vanlig missuppfattning bland nybörjare inom bokbranschen att ett manus som blivit antaget av förlag direkt är färdigt för utgivning. Det stämmer inte. Även etablerade författare på förlag får proffshjälp av redaktörer för att göra manuset så bra som möjligt. Varför inte ge ditt manus samma chans?
5 anledningar till att anlita redaktör
Du behöver externa ögon. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ha distans till sin egen text. Du kan din historia utan och innan och vet vad du vill berätta, därför kan du inte se texten med utifrån-ögon.
Du är för känslomässigt involverad. Har du någon gång kallat ditt bokprojekt för din bäbis? Sin lilla telning vill man ju inte ändra på – hen är perfekt precis som hen är. Att då själv ha förmågan att ”kill your darlings” är väl mycket begärt. En extern redaktör däremot tittar på texten objektivt och kan se vilka åtgärder som behövs för att lyfta texten.
Du är för självsäker. I ögonblick av hybris tänker du att du är ett geni. Du har skrivit en början, en mitten och ett slut. Sista meningen är skriven och du är nöjd över din prestation. Och med all rätt – det ska du vara. Bara att skicka iväg till tryck och sedan vänta på att den ska börja sälja? Stopp, vänta. Skrivresan har bara börjat. Det är nu du ska bearbeta, bearbeta och … bearbeta.
Du är för osäker. Du har skrivit din bok, jobbat med den, men är den bra? Är det bara skit? Ska du lägga ned alltihop och börja från början, börja på något nytt? Är skrivandet överhuvudtaget något för dig? Såklart att det är – om du bestämmer dig och är beredd att jobba hårt. Redaktören ger dig en ärlig bild, förmodligen behövs inte lika mycket redigering som du tror.
Du är trött på din bok. Det som började som ett lustfyllt projekt fyllt av positiv energi har allt mer börjat kännas tråkigt, jobbigt och ointressant. Du har helt tappat lusten för din bok. Ta en paus, skicka iväg manuset ett par veckor och invänta värdefulla kommentarer från en erfaren redaktör. Bonus: Under tiden skapar du distans till din text och kan se på ditt bokmanus med fräschare ögon.
Du saknar erfarenhet. Att skriva ett bokmanus kräver mycket av dig. Du ska ha en idé, kunna genomföra den, fundera ut hur vägen till slutet ska se ut och dessutom göra research kring detaljer och händelser som inte är kända för dig. Det är ett hästjobb! Det är en god idé att sedan använda sig av testläsare. Ställa frågor som: Var är det spännande/intressant/gripande? Var blir det tråkigt? Är det något du inte förstår? Där har du en första hint om vad du behöver ändra och bearbeta. I övrigt kan det vara svårt att veta vad och hur man ska redigera om man inte har erfarenhet av det.
Att anlita redaktör för sitt manus är en ekonomisk investering som kan löna sig i slutänden. Det är ett sätt att förädla och förpacka din berättelse på bästa sätt.
