av admin | aug 30, 2019 | Lilla språkskolan, Språkligt
Semikolon måste vara ett av våra skiljetecken som gör oss mest förvirrade. När använder man semikolon egentligen? Jag tycker själv att det kan vara ganska svårt och det värsta (eller bästa, beroende på hur man ser på saken) är att det till viss del är en smaksak. Semikolon används bl a när punkt är för starkt och komma för svagt avskiljande. Semikolon kan ibland även ersättas av tankstreck eller kolon.
Semikolon mellan meningar
Semikolon används mellan satser, ofta huvudsatser, som har ett nära innehållsligt samband mellan varandra. Ofta förklaras något i den andra satsen och då ersätter semikolonet ord som för, så, och, samt, men, fast och utan. Semikolonet binder alltså ihop satserna.
Exempel: Eva hade högsta betyg i allt; hon kunde välja och vraka bland utbildningarna.
Semikolon som avgränsar kategorier
Semikolon används också när man vill avgränsa kategorier eller grupper i uppräkningar.
Exempel: Jag kontrollerade att jag hade med mig allt inför resan: pass, pengar och biljett; telefon och hörlurar; blocket, pennorna och datorn.
Detsamma gäller när kommatecken redan används inom grupperingarna, exempelvis för att avskilja uppräknade decimaltal.
Exempel: Måtten var 1,4; 5,2; 7,3 och 4,5.
Semikolon ska inte användas i stället för kolon vid uppräkning, exemplifiering eller förklaring.
Vill du läsa fler inlägg från Lilla språkskolan?
Läs mer om kolon här.
Tre punkter – ellips
Om förkortningar
Avstavning
av admin | jun 1, 2018 | Lilla språkskolan, Språkligt
Det här med kolon och stor eller liten bokstav efter är inte helt enkelt – jag får själv slå upp ibland för att dubbelkolla, särskilt när jag korrekturläser. Bästa boken att ha tillhands rent allmänt när man skriver är för övrigt Svenska Skrivregler (2017) som ges ut av Språkrådet, då den innehåller deras rekommendationer. Tips!
Stor bokstav efter kolon ska det vara om repliker, anföringsfras eller citat föregås av kolon.
Det stod klart och tydligt i tidningen: ”Drick inte vattnet från kranen”.
Jag sa: Jag åker iväg och handlar så länge.
Precis som Pippi brukade säga: ”Det har jag aldrig gjort så det klarar jag säkert.”
Liten bokstav efter kolon används bland annat före uppräkningar, exempel, förklararingar och sammanfattningar oavsett om det som följer är ett ord, en fras, en sats eller en egen mening.
När kolonet motsvarar uttryck som nämligen, det vill säga, till exempel eller såsom.
Mina favoritfrukter är: äpplen, päron, vindruvor och clementiner.
Det hade inte kommit en droppe regn på flera veckor: det var värmebölja.
Sanningen uppenbarade sig för mig: han skulle aldrig bättra sig.
Vill du läsa flera inlägg från Lilla språkskolan?
Tre punkter – ellips
Om förkortningar
Skriva klarspråk
Avstavning
av admin | maj 11, 2018 | Lilla språkskolan, Uncategorized
Tre punkter – eller ellips som det också kallas – används när en mening eller dialog avbryts mitt i någonting. Något har utelämnats och ersatts med tre punkter. Det har kanske de flesta koll på? Något jag märker är att inte alla har stenkoll på när och om man ska ha mellanslag efter punkterna. Så hur ligger det till då?
- När ett ord avbryts mitt i ska det inte vara mellanslag efter ellipsen. ”Om du inte går härifr…”
- När en mening blir avbruten eller hängandes i luften ska det däremot vara mellanslag före de tre punkterna. ”Gå härifrån, annars …”
Om meningen fortsätter efter ellipsen ska det vara liten bokstav. Följer däremot en ny mening ska det vara stor bokstav.
Exempel: ”Jag skulle inte …”, sa Anna men fullföljde inte meningen.
”Vad i hela …?” Mia flyttade sig snabbt bort från fönstret.
Och det är alltid tre punkter – inte två och inte fyra, som man också märker ibland. Tre, varken mer eller mindre …
Här är en rolig artikel om prickar som smittar.
Vill du läsa fler inlägg från Lilla språkskolan?
Om förkortningar
Om klarspråk
Om avstavning
av admin | feb 12, 2015 | Lilla språkskolan
När är det okej att använda förkortningar i sin text? Språkrådets allmänna hållning är att det bör användas sparsamt. Dels kan det skapa förvirring och dels kan det leda till missuppfattningar om läsaren inte är bekant med förkortningen. En lösning på det problemet, om man vet med sig att man vill använda sig av mindre vanliga förkortningar, är att först skriva ut hela ordet och sedan skriva förkortningen inom parentes.
Det finns dock förkortningar som kan räknas till de allmänt vedertagna och som kan användas i många fall, här är några exempel:
t.ex. (till exempel), bl.a. (bland annat/andra), d.v.s. (det vill säga), fr.o.m (från och med), m.m (med mera), o.s.v. (och så vidare), m.fl. (med flera).
Grundregeln är ändå (generellt sett) att man gärna kan skriva ordet i sin helhet när det gäller löpande text. Har man ont om utrymme som i exempelvis parenteser, noter eller tabeller, använder man med fördel de etablerade förkortningarna.
Textens syfte avgör
Som alltid är det textens syfte som får avgöra om och vilka förkortningar som ska användas. Som textgranskare av framför allt bokmanus kan jag säga att de oftast skrivs ut i löpande text. Det kan variera givetvis, i vissa typer av fackböcker eller läromedel (åter igen, vad är syftet?) kan det säkert vara tillåtet, men i en roman skulle det aldrig få förekomma. Där är ju språket själva grejen – där behöver vi inte spara på bokstäver. I en annons eller användarmanual är utrymmet ofta knappt och förkortningar är därför välkomna.
Punkter eller mellanslag?
Det vanligaste är att man skiljer bokstäverna i flerordiga förkortningar åt med en punkt utan mellanslag (t.ex., m.m.). I tidningar är det dock vanligt att skilja bokstäverna åt med ett mellanslag utan punkt (t ex, m m). Då måste man vara extra försiktig med att flerordiga förkortningar inte hamnar på olika rader. Båda sätten är korrekt, men Språkrådet rekommenderar systemet med punkter.
Konsekvens
Och som när det gäller all form av text är konsekvens det viktigaste! Blanda inte förkortningar skrivna med punkter och mellanslag. Och skriv inte till exempel på en sida och t.ex. (eller t ex) på en annan.
Vill du läsa fler inlägg från Lilla språkskolan?
Om tre punkter – ellips
Om avstavning
av admin | jan 31, 2014 | Lilla språkskolan
Varför använder sig många myndigheter av ett byråkratiskt språk, då det känns så självklart att man borde skriva lättbegripligt för att mottagaren ska förstå? Det kan finnas fyra orsaker:
– Tradition (så här har vi alltid skrivit)
– Tidsbrist (det går fortare att använda gamla mallar)
– Försiktighet (skriver jag som det står i lagen så blir det rätt)
– Självhävdelse (jag måste skriva som en expert)
Innan jag började frilansa jobbade jag som kommunal handläggare på en myndighet. Där genomgick vi ett omfattande förändringsarbete med att skriva om all vår information, beslut, blanketter och underlag enligt klarspråksprincipen. Jag satt också med i redaktionen för omarbetningen av information och kontaktuppgifter på kommunens hemsida. När det gäller en kommunhemsida är det inte bara informationen som vara lättillgänglig, utan det ska också finnas klara och tydliga kontaktytor så att medborgaren slipper bli omkringslussad utan att komma fram till rätt person. Den personella tillgängligheten är minst lika viktig som den textuella.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det först kan ta emot att börja ändra på formuleringar. Det är lätt att fastna vid en föreställning om att det måste stå som i lagtexten för att bli klart och tydligt, när det i själva verket är tvärtom. Och att man vill låta som en expert i sina brev och beslut är nog ganska vanligt. Men en expert som skriver vänligt, begripligt och uppmuntrar till kontakt vid frågor får man ännu större förtroende för, eller hur? Det bästa av allt är att man sparar både tid, kraft och pengar på att minimera antalet telefonsamtal med ”onödiga” frågor. Läs gärna mitt tidigare inlägg om klarspråk.
Här kan du se regeringens svarta lista för att få koll på vilka ord man kan försöka undvika i sina brev och beslut.
Behöver du hjälp med att ”översätta” dina texter till klarspråk? Kontakta mig gärna!
av admin | nov 25, 2013 | Lilla språkskolan
Har du fått några krångliga myndighetsbeslut på sistone? Förhoppningsvis blir de allt färre, då det ställs allt högre krav på att myndigheter och andra offentliga organ ska skriva klarspråk. 2009 fick Sverige en språklag med en specifik klarspråksparagraf som preciserar vilka skyldigheter svenska myndigheter har.
Att skriva texter i klarspråk betyder att det ska vara vårdat, enkelt och begripligt, något som kan tyckas vara självklart. Men förutom att klarspråk är lagstadgat så finns det mycket att vinna på detta:
– Bättre kommunikation, vilket är en viktig förutsättning för att kunna driva en bra verksamhet.
– Att så många som möjligt ska kunna delta i samhällslivet. Information i klartext är en demokratifråga.
– Ökat förtroende från medborgarna. Texter som man inte förstår leder ofta till misstro.
– Sparar tid och pengar, genom att man slipper svara på frågor i onödan eller reda ut missförstånd. Korta och enkla texter sparar lästid, både för medborgaren och personalen internt.
Givetvis gäller inte detta enbart för offentliga verksamheter utan även privata företag har mycket att vinna genom klarspråk i kommunikationen med sina kunder. Klarspråk ger nöjdare kunder och öppnare kommunikation!
