Jag började följa Anneli Olsson, aka @forfattaranneli, på Instagram för kanske något år sedan. Med mycket humor delar hon frikostigt med sig om toppar och dalar i skrivlivet och glimtar från vardags- och familjelivet. Det var omöjligt att inte bli inspirerad av och engagerad i hennes målmedvetenhet. Jag blev nyfiken på hur hennes författarresa som egenutgivare har sett ut och hur hon gått till väga. Jag bad att få ställa några frågor.
Foto: Karin Kronvall, Kronvalls Pixlar
Först och främst – varmt grattis till ”Fritt fall” som du släppte på eget förlag i maj i år! Vill du berätta lite om din bok?
Tack! Fritt fall är en feelgoodroman och den första i en serie på i alla fall tre böcker. I centrum står Alva Bergman, som jobbar som resesäljare och gillar sitt jobb men inte sin arbetsmiljö. När kärlekslivet vänds upp och ner utlöses en kedja av händelser. Det resulterar i att hon livrädd och på egen hand ger sig iväg ytterst motvilligt på en långresa. Hon ställs inför många utmaningar, nya bekantskaper och börjar så smått göra upp med sig själv. Teman i boken, som jag ser det, är att trotsa rädslor och uppfattningar om vem man egentligen är.
Berätta lite om dig själv!
Jag är en nybliven fyrtioåring som är född och uppvuxen i Edsbyn, Hälsingland. Sedan 2008 är jag bosatt i Uppsala med min man och våra tre barn. Jag har tidigare jobbat som arbetsterapeut, handläggare på ett par statliga myndigheter samt testat på ett år som konditorlärling. Det senare var jag tyvärr för morgontrött för att klara av. Med tiden har jag förstått att jag nog alltid varit en sökare. Jag har haft svårt att hitta min plats i yrkeslivet, fram till nu. Kanske. Nu är jag egenföretagare och jobbar som virtuell assistent. På min lediga tid så läser jag gärna böcker, dricker kaffe (gärna på café), paddlar kajak, vandrar i fjällen, spejar på natthimlen med mitt teleskop, promenerar med en vän.
Hur och när väcktes din författardröm?
Gissningsvis på mellanstadiet när vi började skriva små berättelser. Jag tror att mina mer liknade uppsatser redan då. I min “Mina vänner”-bok står att drömyrken var astronaut, författare, upptäcktsresande, arkeolog eller polis. Jag och min vän Helena brukade sitta tillsammans och skriva på varsin berättelse när vi umgicks som 10-11-åringar. Sedan roade vi varandra med uppläsningar av alstren. När jag kom upp i högstadie- och gymnasieåldern blev skrivandet mer som en ventil, i dagboksform och när universitetstiden kom upphörde det “privata” skrivandet helt. Det trängdes undan av rapportskrivande, uppsatser och dylikt. Författardrömmen kändes också totalt orealistisk då så jag la ner allt, fram till att jag närmade mig trettio. Då tänkte jag att livet är för kort för att inte prova och BAM – tio år senare hade jag min bok i handen, haha!
Hur kommer det sig att du bestämde dig för att ge ut boken själv? Hur har bokresan sett ut?
Första orden på manuset skrev jag 2010 då jag köpte en kurs av Ann Ljungberg och det fick igång mig. Jag skrev av och till men sedan kom långa uppehåll och tre barn mellan 2011 och 2017. Första utkastet var klart våren 2016 tror jag och sedan följde otaliga jättestora omskrivningar efter feedback från testläsare och ett par lektörsläsningar och ännu mer testläsarfeedback. I början av 2018 började jag på allvar tänka på egenutgivning, när jag förstod hur extremt svårt det är att ens manus blir antaget av ett förlag. Ett tag övervägde jag till och med att strunta i att skicka manuset till förlagen och köra själv direkt. Sedan tänkte jag att det väl ändå vore dumt att inte testa. Jag hade jobbat så mycket och länge med boken och författardrömmen fanns ju där sedan barnsben.
I september 2019 skickade jag Fritt fall till ett helt gäng förlag, förväntansfull och glad i hågen efter att under sommaren ha redigerat en sista gång efter otroligt positiv testläsarfeedback. Då kände jag att jag nog har något bra på gång. Sedan rullade standardrefuseringarna in på löpande band. Jag skrev ut varje mejl och satte upp dem på en spik på väggen, inspirerad av Stephen King 🙂 När december kom saknade jag bara ett par refuseringar (som aldrig trillade in). Men då tänkte jag att näe, i januari kör jag. Jag gjorde upp en utgivningsplan som kändes realistisk och som betydde att jag skulle hinna debutera innan tioårsdagen från att jag skrev de första orden på manuset (och precis innan fyrtioårsdagen). Ett lätt beslut var det kanske inte, men det kändes rätt. Jag är väldigt glad för att jag tog steget, eftersom jag hade möjligheten att göra det.
Hur har du gått tillväga i din självpubliceringsprocess?
Jag har gjort allt “själv”. Det vill säga letat upp de frilansare jag ville jobba med, skött kontakt med tryckeri och skrivit avtal med distributören Stjärndistribution. Om jag ändå inte hade ett etablerat förlag bakom mig så kunde jag lika gärna passa på att göra allt som jag själv ville ha det, resonerade jag.
Hur lång tid tog det från att du bestämde dig för att bli egenutgivare till att du hade boken i din hand?
Det slutliga beslutet att köra fattade jag 1 januari 2020 och den 8 maj hade jag boken i handen. Lektörer hade jag anlitat innan, men allt annat gjorde jag under dessa månader.
Vilka delar har du anlitat hjälp för?
Lektör, redaktör (som också satt inlagan), omslagsdesigner, korrekturläsare. Jag valde också att anlita en fotograf för att ha så fina bilder som möjligt på hemsidan, pressbilder och till min rollup (som jag verkligen hoppas på att kunna använda snart).
Lektör Sofia Ymén, redaktör Sofie Axelzon och korrekturläsare Cecilia Fredriksson hittade jag via Facebook och Instagram. Omslagsdesigner valde jag efter att ha kollat igenom vad jag fastnade för utseendemässigt i feelgood-genren. Slog fast att det var Emma Graves som hade gjort väldigt många av dem så jag kontaktade henne. Självklart är det allra viktigaste att försöka göra innehållet i boken så bra som jag bara kan för läsaren. Men om omslaget inte är proffsigt gjort är risken att boken inte ens blir klickad på/upplockad. Tryckeri valde jag efter att ha pratat med författaren och min vän Aline Lilja Gladh, som också givit ut sina två första böcker på eget förlag. Hon kom med väldigt bra input!
Vad har varit den största överraskningen som egenutgivare?
Kan inte säga att jag stött på stora överraskningar i själva utgivningsjobbet. Jag hade läst på, lyssnat på allt jag kom över i podd-väg samt pratat med andra egenutgivare som givit mig bra tips och råd och verkligen tänkt till. Fast jo, ett par överraskningar har jag faktiskt fått. Att min bok nått ut till så många läsare på kort tid. Och att flera fysiska bokhandlar tagit in boken i sina sortiment! Det hade jag verkligen inte förväntat mig.
Om jag ändå inte hade ett etablerat förlag bakom mig så kunde jag lika gärna passa på att göra allt som jag själv ville ha det …
Vad har varit den största utmaningen?
Att orka hålla i och fortsätta jobba för boken när det känns tungt och motigt. Det är mycket som ska skötas av en person (som i alla soloföretag) och när bluffsyndromet och slår till är det tufft att samtidigt marknadsföra boken.
Vad har varit bäst med att vara egenutgivare?
Att kunna styra och bestämma mycket själv. Allt från utgivningsdatum, vilka jag vill jobba med, storlek på upplaga till att bolla med ett proffs hur boken ska se ut och ha det sista ordet. När det går bra är det jättekul att veta att det är jag som jobbat hårt för att det ska ske. Samtidigt glömmer jag aldrig att jag inte har gjort det här helt själv. Som på alla andra förlag är det ett teamarbete.
Vad händer härnäst i ditt författarliv?
Just nu skriver jag för fullt på del två i serien. Den heter ”Stormsteg” och är planerad till juni 2021 på eget förlag. Och under hösten kommer Fritt fall ut som ljud- och e-bok via ljudboksförlaget Word Audio Publishing! Datum är inte spikat än dock. Det ser jag jättemycket fram emot och det känns som en dröm att boken kommer att finnas i tre format. Förhoppningsvis leder det till att ännu fler läsare kommer att hitta boken och mitt författarskap.
Slutligen, vad har du för grymma tips till andra som står i begrepp att satsa på egenutgivning?
Läs på, prata med andra som givit ut sin/sina böcker själv. Fundera på hur mycket tid, pengar och ork du tror att du har, för att hitta just ditt sätt. Vänta inte med att starta till exempel ett öppet författarkonto på Instagram tills du har din bok i handen. Bjud in (så mycket du är bekväm med) potentiella läsare på din “resa” och skapa engagemang och intresse för det du gör. Det har varit ovärderligt och kanske till och med helt avgörande för den spridning min bok fått.
Har du några tips till aspirerande författare?
Skriv ofta och bry dig inte om hur bra eller dåligt första utkastet blir. Detta för att bli färdig någon gång. Något jag inte alls gjorde när jag skrev Fritt fall. Så tog det mig också tio år att få klar den p g a långa uppehåll och dumredigerande av det som inte ens var ett första utkast. Arbetet med bok två går så extremt mycket fortare nu, när jag tillämpar ovan nämnda tips. När du har ett första utkast, redigera det tills det känns okej. Leta sedan testläsare för att få värdefull konstruktiv kritik inför fortsatt redigering. Jag ångrar inte för en sekund att jag anlitade lektör efter att ha haft testläsare och redigerat flera gånger till. Så det skulle jag råda alla till om man har pengarna till det. De flesta behöver redigera sitt manus väldigt många gånger innan det är redo för att skickas till förlag.
Har jag missat att fråga om någon aspekt av egenutgivning som du gärna delar med dig av?
Jag var ett tag rädd för att bli betraktad som mindre seriös och en sämre författare eftersom jag fått för mig att “egenutgivarstämpeln” är något negativt. Att man är en “reject” som är obegåvad när de stora förlagen inte antar ens manus. Den föreställningen har förändrats hos mig, även om jag i de mörka stunderna verkligen kan känna mig som spelare i B-laget. Nålsögat är så extremt trångt hos förlagen. Flera av dem ger ut kanske en till tre debutanter per år. Go figure. Bara för att ens manus inte kommer igenom betyder det inte att det är omöjligt att göra något bra av det på egen hand. Helst i samarbete med frilansare i branschen som kan hjälpa till att peka ut utvecklingspotential och svagheter som man behöver jobba på.
Går du i tankarna om att anlita lektör? Hur känns det egentligen och vilken nytta kan man ha av det? Här är Helene Eldins upplevelse av att anlita lektör.
Hur upplevde du det att anlita lektör och låta en utomstående läsa ditt manus?
Eftersom det var mitt första försök att skriva en roman kändes det väldig spännande och nervöst att låta någon utomstående läsa och göra en bedömning av manuset. Endast min syster hade fått läsa det innan och hon tyckte det var knepigt att ha några synpunkter eftersom hon känner mig så väl och hela historien kom för nära för att hon skulle kunna ha en objektiv blick.
Hur var det att få feedback på ditt manus?
Att lämna ett så personligt manus som mitt kändes lite som att vika ut sin själ till beskådning men jag tänkte att lektören ju inte visste vad som var jag och vad som var fiktion. Det hjälpte lite. Fanns också en rädsla för att lektören skulle ha svårt att vara uppriktig om hon tyckte att det jag skrivit bara var värdelöst. När jag själv läste igenom manuset fann jag det ganska ointressant vissa gånger och vid andra tillfällen tänkte jag att det nog var ganska bra. Så för att få en uppfattning om vad en person som har läst mycket och som kan läsa ett manus på ett professionellt sätt bestämde jag mig för att ta steget och anlita en lektör. Och inte vilken som helst förstås. Hade redan haft lite kontakt med Emma och känt förtroende för henne. Hon hade tidigare läst och gett feedback på första kapitlet i mitt manus i samband med en författarkonferens.
Hur reagerade du på den feedback du fick?
När utlåtandet kom läste jag om det flera gånger för att kunna ta in allt. Det var mycket omfattande och innehöll många värdefulla synpunkter. Dessutom hade Emma lämnat kommentarer i själva manuset. Min första reaktion var att utlåtandet var så välstrukturerat och genomtänkt. Vid första genomläsningen gladde jag mig oerhört åt de positiva omdömena och jag kände hur jag växte lite som nybörjande författare. Vid senare genomgång började jag ta till mig alla de förslag som fanns om hur min berättelse kunde förbättras. Dessa kändes till en början nästan oöverstigliga och jag visste inte var jag skulle börja, men efter lite eftertanke och bearbetning kunde jag starta den kreativa förändringsprocess som behövdes för att komma vidare. När jag väl kommit igång och bekämpat det motstånd som fanns att ändra på vissa delar kom glädjen i skrivandet tillbaka. Viktigt för mig för att kunna ta till mig lektörsutlåtandet var att det var skrivet med respekt och formulerat på ett lättförståeligt sätt. Jag fick en känsla av att det jag skrivit hade ett värde trots alla förslag till ändringar.
Vad är skillnaden mellan att anlita en lektör och en vän/släkting enligt din uppfattning?
Såhär i efterhand kan jag säga att utan Emmas utlåtande hade min roman inte alls blivit så läsvärd som den känns idag. Flera personer i min närhet har nu läst den och tyckt den var spännande och lärorik att läsa. Har fått nyttiga synpunkter även från dem men en analys från en lektör är något annat. En lektör har vanan att se på ett manus utifrån olika dimensioner (anslag, tema, tempo, perspektiv, dramaturgi, gestaltning, språk osv) och på ett mer objektivt sätt.
Hur har det gått efteråt?
Ännu är det inget förlag som velat publicera min berättelse men jag har fått uppmuntrande kommentarer och funderar på om jag ska ge ut den på egen hand. Framtiden får utvisa.
Skulle du göra det igen?
Att låta en utomstående ta del av mitt manus och få ett professionellt utlåtande har varit en otroligt lärorik upplevelse för mig och jag skulle absolut göra det igen. Man blir ju ganska ”blind” för sitt eget skrivande efter ett tag.
Slutligen, skulle du rekommendera andra att anlita lektör?
Jag skulle rekommendera alla som skriver och vill ha en chans att bli publicerade att anlita en lektör för att få hjälp i skapelseprocessen. Som skrivande person sitter man ju oftast i ensamhet och subjektiviteten kan bli lätt hämmande. Dessutom är det ju så att man själv bestämmer vad man har nytta av i feedbacken från lektören.
Tack Helene och varmt lycka till på vägen mot ditt mål om en utgiven bok!
Sanna Sporrong har jobbat som bokformgivare i nästan tio år.
Som inbiten textmänniska blir jag alltid lika fascinerad över dem som kan skapa något visuellt. Jag ägnar mig åt innehållet i böckerna och bokstäverna är mina bästa vänner, men hur funkar det när man ska skapa en förpackning till dessa böcker ? Ett tilltalande bokomslag som ska locka till läsning? Jag fick en pratstund med kollegan och formgivaren Sanna Sporrong. Om typografi, inspiration och trender.
Berätta om dig och ditt företag – vad gör Sporrong Form?
Jag frilansar som bokformgivare ifrån min studio i centrala Göteborg. Jag har jobbat med böcker i snart 10 år och är väldigt glad för att jag kan försörja mig på heltid på detta idag. Jag har världens roligaste jobb!
Vilken är din starkaste sida när det gäller formgivning?
Det är nog kombinationen av min mångsidighet och prestigelöshet. Jag tycker också att jag har en bra avvägning mellan det estetiska och det säljmässiga. Båda är lika viktiga för bokomslag. Jag är också effektiv i mitt arbete och med att återkoppla till kunden.
Varför är bokomslaget viktigt?
Det är en dörr som kan öppna upp en berättelse och som ger en glimt av något som betraktaren vill veta mer om. Omslagets viktigaste uppgift är att hjälpa boken att hitta rätt läsare, alltså de potentiella köparna.
Vad är det viktigaste att tänka på när man ska göra ett bokomslag?
En viktig aspekt som man som bokformgivare bör ha med sig tycker jag, är att inte se omslaget som ett konstverk utan mer som en yta för marknadsföring, likt en poster. Bokens berättelse ska få en identitet och läsupplevelsen ska säljas. Sen är det självklart viktigt att omslaget är estetiskt tilltalande, men det får inte bli huvudsyftet.
Hur får du dina idéer till bokomslagen?
I en perfekt värld skulle jag vilja hinna med att läsa alla manus jag får. Det ger så mycket inspiration och kunskap för mig även privat. Men numera läser jag oftast bara en synopsis av manuset. Jag försöker också få så mycket input från förlaget och författaren som möjligt. Efter det skriver jag ner beskrivande ord och ledtrådar ur handlingen som kan användas som element på omslaget.
Nästa steg är att hitta inspirationsmaterial vilket jag ofta hittar på Pinterest. Jag gör ofta en moodboard vad gäller vilken stämning, stil, form, färg och typografi jag tycker passar boken. Jag försöker också skapa tid till att läsa inspirerande bloggar, böcker, magasin och betrakta min omgivning i mitt dagliga liv. Man kan hitta inspiration överallt! Jag fotar och samlar idéer hela tiden utan att egentligen veta i vilket syfte de kan användas. Men nästan alltid hittar berättelserna och idéerna varandra tillslut 🙂
Hur ser förhållandet mellan formgivaren, förlaget och författaren ut? Hur mycket har de att säga till om?
Förlagen har väldigt mycket att säga till om! De är ju beställaren som har ansvar för hur boken presenteras, hur den tas emot av sina läsare och hur den säljer. Därför gäller det att vara prestigelös och respektfull som bokfomgivare, utan att för den delen lyssna blint på förlagets input vid briefen. Man blir som formgivare en viktig objektiv part som ibland kan se nya infallsvinklar till en historia. Bäst resultat blir alltid av en bra kommunikation mellan mig och förlagen längs vägen. Förläggaren är oftast mellanhanden mellan mig och författaren och hen är oftast väldigt inlyssnande ifrån författarens håll. Men samtidigt är det förlaget som står för de slutgiltiga formgivningsbesluten.
Vilka trender ser du nu vad gäller bokomslag?
Den handskrivna trenden som funnits ett tag håller i sig fortfarande. En stil som länge funnits i USA, med avskalat typografiskt/illustrativa framsidor med en twist blir allt vanligare och många väljer att gå ifrån bilder. Sen tycker jag mig se en högre artistisk nivå ifrån många duktiga bokformgivare i Sverige. Förlagen vågar lita mer på formgivaren och ger friare tyglar, vilket ger en mer unik prägel på omslagen. Man kan säga att bokformgivare i sig blir trendiga och kända för sitt arbete mer idag än tidigare.
Hur tänker du när det gäller samspelet mellan bild, titel och författarnamn på framsidan?
Synlighet är det allra viktigaste! En bok ska fungera visuellt i väldigt många sammanhang. Man kan tänka att den ska kunna vara så liten som 15 mm för att synas vid exempelvis en recension i DN. Vad gäller storlek på författarnamn så hänger det ihop med igenkänningen. Ifall författaren inte är så etablerad så skulle jag lägga mer krut på en större titel, och vice versa om det är en redan känd författare.
Typografi är betydligt mer komplext än många tror. Jag tycker fortfarande att det är den svåraste biten med formgivning och det utmanar mig varje dag. Det finns en sån uppsjö av typsnitt att det kan vara svårt att välja. Det kan också ta emot att investera i typsnittsfamiljer av hög kvalitet. Många förstår inte heller att valet av typsnitt endast är det första steget av väldigt många. Hur bokstäverna och orden placeras gentemot varandra, vilka typsnittskombinationer som fungerar bäst ihop, hur ordbilderna blir tillsammans gentemot exempelvis proportionerna i en bild eller illustration är en hel vetenskap.
Har du några tips att ge egenutgivare som står i begrepp att formge sin bok?
Man kan absolut testa att själv göra sitt bokomslag, om man har grundläggande kunskaper i Adobe-programmen. Men jag tror att man kan tjäna ganska mycket på att låta en formgivare göra det. Som författare kan man vara alltför nära sin berättelse och man riskerar att missa helhetsperspektivet.
Det kan kännas dyrt att lägga en del tusenlappar på ett bokomslag, men jag tror man kan få igen de pengarna ganska snabbt sen. Hur bra manuset än är så är förpackningen jätteviktig om man vill slå igenom på marknaden. Om man har en begränsad budget så tycker jag man kan vända sig till de formgivare som försöker komma in i branschen. De finns exempelvis en hög kompetens och stor vilja hos nyutexaminerade studenter inom grafisk formgivning. Det blir en ”win-win” för båda när formgivaren får jobb och exponering och författaren kan få ned sina kostnader tack vare det.
