Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn rlol i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord såtr, det edna som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.
Vi har alla läst de här extremt felstavade meningarna, men som vi ändå lyckas läsa ut och tolka rätt. Hjärnan är nämligen så fiffig att den fyller i rätt bara början och slutet på ett ord är rätt. Det är därför det är så lätt att några omkastade bokstäver, felstavningar eller borttappade ord slinker igenom när vi läser vår egen text.
Tidigare har jag skrivit inlägg om vad en lektör och redaktör gör, nu har turen kommit till korrekturläsningen. Har man jobbat hårt med en text, en rapport eller ett manus, är det nästan ett måste att låta någon korrekturläsa ditt arbete. Visst kan man låta en duktig vän eller släkting göra jobbet, men det är faktiskt svårare än man tror att korrekturläsa – i alla fall en längre text. Förutom felstavningar och grammatiska grodor måste man hålla koll på konsekvent användning av exempelvis förkortningar, stilnivå och rubriker. Har det smugit sig in ett stycke med annat typsnitt eller storlek (det är vanligare än man kanske tror!)? Konsekvent och rätt användning av dialogmarkörer (talstreck eller citattecken) och mycket annat som har med det språkliga att göra på detaljnivå. Det viktigaste när man korrekturläser är att läsa långsamt, ord för ord, och inte som man gör i vanliga fall. Det är en konst att inte ”fastna” i en bra text och låta sig svepas med.
Jag har precis spenderat en långhelg i Barcelona (det var första gången och jag är helt begeistrad!) och slogs av det stora utbudet av boklådor. De flesta var stora butiker, med mycket böcker och nästan bara böcker. Inte pappers-, present- eller leksaksaffärer, så som det ser ut i Sverige, utan verkligen bokhandlar. Det var fullt med folk – fredag kväll såg det ut så här:
Kön ringlade sig lång på fredagskvällen.
Jag läser i Svensk Bokhandel (nr 2, 2014) att den spanska bokhandeln tappade i försäljning 2013 och försäljningen på tryckta böcker gick ned med 15-20 procent jämfört med året innan. Pocketförsäljningen gick ned med hela 40 procent. Den digitala försäljningen (e-böcker) stod för mellan 5 och 7 procent av den totala omsättningen 2013.
Åsa Larsson, Mari Jungstedt och Camilla Läckberg finns naturligtvis.
Storpocket och mjuka band var i majoritet. Förlagsband, som dominerar den svenska bokhandeln, var i klar minoritet.
Jag gillar namnet på bokhandeln!
Många boklådor hade också en särskild inriktning och jag hittade bokhandlar för specifikt engelsk, medicinsk eller juridisk litteratur.
Serier, manga och ungdomslitteratur.
Kanske är den spanska bokmarknaden i kris, liksom den svenska – det var i alla fall en fröjd att se en levande och sjudande bokhandel!
Ja, det är titeln på en bok om varumärkesbyggande som jag köpte på Bokmässan. Hade inte tagit mig tid att läsa den och hade nästan glömt bort den tills igår. Läste ut den på kanske 3 timmar. Så bra! Konkreta tips, kort, koncis och underhållande skriven. Rekommenderas till alla som liksom jag håller på att bygga upp en verksamhet. Jag gillar också bokens utformning starkt. Snyggt omslag och mjuka pärmar med flikar – en bok att bära med sig helt enkelt!
Titel: Skitenkelt Författare: Mikael Friberg Förlag: Printz Publishing
Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn rlol i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord såtr, det edna som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.
