Ja, hur är det med högtiderna? Och var kommer de ifrån? Halloween kom till Sverige på 1990-talet och har bara ökat i popularitet. Det är verkligen en barnens högtid då det är fullt tillåtet att spöka ut sig och tigga godis. Ursprungligen kommer Halloween från Irland och Skottland och man firade sommarens slut och det nya årets början. Halloween står för All hallows eve, det vill säga alla helgons afton. Det är således ikväll man ska bulla upp med godis om man räknar med att få spökbesök.
Allhelgona då? Alla helgons dag är en kyrklig helgdag som infaller den första lördagen i november, ursprungligen en katolsk sed då man hedrade alla helgon som inte redan har en egen dag. Det är den dag många besöker sina anhörigas gravar och tänder ljus. Allhelgonadagen är lördagen som infaller mellan 31 oktober till 6 november, Alla själars dag infaller dagen efter.
Både Halloween och Allhelgona uppstod för att minnas de döda, men medan Allhelgona-firandena har sitt ursprung inom kristendomen är Halloween en keltisk högtid.
Då önskar jag först Happy Halloween och sedan Trevlig Allhelgonahelg! Eller Glad Allhelgonahelg? Eller God Allhelgonahelg? Eller…?
Jag läste precis i Språkriktighetsboken (Norstedts) från 2005, om genus och kön i språket. Där diskuteras det hur man kan skriva texter könsneutralt och rådet blir att skriva ”den”, ”vederbörande” eller passivera meningen istället. Historiskt har det funnits några olika förslag på hur man kan skriva om man inte vet vilket kön personen i fråga har. Det har varit ”hoan”, ”h-n”, ”hin” och just ”hen”. ”Men utsikterna för att någon av de nyskapade varianterna ska kunna etablera sig i det allmänna språkbruket får nog sägas vara minimala” (sid 78). Men att vi skulle ändra i språket under överskådlig tid, det är mycket osannolikt i ett så traditionellt språk som svenskan.
Det är visserligen nio år sedan boken gavs ut, men idag känns ändå ett sådant citat så oändligt gammalmodigt och mossigt. Även om ”hen” fortfarande rör upp känslor så är det de facto ett fullt accepterat ord som har letat sig in i såväl vardagsspråk som tidningar och litteratur. I nationalencyklopedien har ”hen” funnits med ända sedan 2009. Fascinerande vad det kan ändras på bara några år!
Språkrådet (www.sprakradet.se) skriver så här om ”hen” 2013: ”Det finns inga språkliga hinder för att använda hen, men det är ett ord som ibland väcker irritation. I vilka sammanhang hen är lämpligt bör därför avgöras av kommunikationssituationen och de tänkta mottagarna. Om man skriver till mottagare där man bedömer att risken är att hen tar alltför mycket fokus från texten, så kan andra könsneutrala strategier väljas istället”. Ja, helt oproblematiskt är det inte med ”hen” ännu, men jag är helt övertygad om att ordet har kommit för att stanna.
Jag tycker att det är så synd att ”hen” ofta läses så politiskt. Ett litet ord som kan vidga horisonten en aning bara. Och kan vi inte bara en gång för alla anstränga oss för att inte missförstå ordet. Det betyder INTE att det är förbjudet med ”hon” eller ”han” eller att vi ska blunda för att det finns två (eller fler) kön. Det betyder bara att det ibland kan behövas ett tredje ord för att beskriva en okänd person. Och för att det låter trevligare än ”den”. Det är också bättre ur klarspråkssynpunkt när man vill komma bort från det byråkratiska ”vederbörande” eller av rent skrivtekniska skäl då man vill undvika att skriva i passiv form. För att inte tala om att det bökiga med ”hon eller han”. Det behöver inte vara svårare än så.
Här finns en uppfriskande syn på det lilla pronomenets betydelse.
Tänk att man lägger ned massor med pengar på en stor kampanj som syns över hela stan, och så har man stavat fel…
Och när man skickar ut brev, visst är det mycket roligare när kunden faktiskt tar till sig innehållet än stör sig på ett ”a” för mycket?
Sanningen är den att det är lätt hänt att det slinker med ett fel då och då eftersom man ofta blir blind för sin egen text. Därför är det mycket värt att anlita en korrekturläsare eller språkgranskare som kan se över både stavning, grammatik eller andra eventuella luckor i texten. Allt för att språket ska flyta smidigt och inte ta fokus från ditt budskap.
Behöver du hjälp med några externa språkögon? Kontakta mig redan i dag!
Varför använder sig många myndigheter av ett byråkratiskt språk, då det känns så självklart att man borde skriva lättbegripligt för att mottagaren ska förstå? Det kan finnas fyra orsaker:
– Tradition (så här har vi alltid skrivit)
– Tidsbrist (det går fortare att använda gamla mallar)
– Försiktighet (skriver jag som det står i lagen så blir det rätt)
– Självhävdelse (jag måste skriva som en expert)
Innan jag började frilansa jobbade jag som kommunal handläggare på en myndighet. Där genomgick vi ett omfattande förändringsarbete med att skriva om all vår information, beslut, blanketter och underlag enligt klarspråksprincipen. Jag satt också med i redaktionen för omarbetningen av information och kontaktuppgifter på kommunens hemsida. När det gäller en kommunhemsida är det inte bara informationen som vara lättillgänglig, utan det ska också finnas klara och tydliga kontaktytor så att medborgaren slipper bli omkringslussad utan att komma fram till rätt person. Den personella tillgängligheten är minst lika viktig som den textuella.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det först kan ta emot att börja ändra på formuleringar. Det är lätt att fastna vid en föreställning om att det måste stå som i lagtexten för att bli klart och tydligt, när det i själva verket är tvärtom. Och att man vill låta som en expert i sina brev och beslut är nog ganska vanligt. Men en expert som skriver vänligt, begripligt och uppmuntrar till kontakt vid frågor får man ännu större förtroende för, eller hur? Det bästa av allt är att man sparar både tid, kraft och pengar på att minimera antalet telefonsamtal med ”onödiga” frågor. Läs gärna mitt tidigare inlägg om klarspråk.
Här kan du se regeringens svarta lista för att få koll på vilka ord man kan försöka undvika i sina brev och beslut.
Behöver du hjälp med att ”översätta” dina texter till klarspråk? Kontakta mig gärna!
Har du fått några krångliga myndighetsbeslut på sistone? Förhoppningsvis blir de allt färre, då det ställs allt högre krav på att myndigheter och andra offentliga organ ska skriva klarspråk. 2009 fick Sverige en språklag med en specifik klarspråksparagraf som preciserar vilka skyldigheter svenska myndigheter har.
Att skriva texter i klarspråk betyder att det ska vara vårdat, enkelt och begripligt, något som kan tyckas vara självklart. Men förutom att klarspråk är lagstadgat så finns det mycket att vinna på detta:
– Bättre kommunikation, vilket är en viktig förutsättning för att kunna driva en bra verksamhet.
– Att så många som möjligt ska kunna delta i samhällslivet. Information i klartext är en demokratifråga.
– Ökat förtroende från medborgarna. Texter som man inte förstår leder ofta till misstro.
– Sparar tid och pengar, genom att man slipper svara på frågor i onödan eller reda ut missförstånd. Korta och enkla texter sparar lästid, både för medborgaren och personalen internt.
Givetvis gäller inte detta enbart för offentliga verksamheter utan även privata företag har mycket att vinna genom klarspråk i kommunikationen med sina kunder. Klarspråk ger nöjdare kunder och öppnare kommunikation!
Har du koll på hur man avstavar ord korrekt? Om inte kommer här en snabb genomgång över det viktigaste:
Grundregeln är att i möjligaste mån försöka undvika avstavningar, då det kan göra en text svårläst, särskilt om flera rader följer på varandra. Men ibland behöver man ändå avstava ord för att inte onödiga gluggar ska uppstå i textmassan. Det finns då två principer för avstavning:
Ordledsprincipen bygger på hur ordet är uppbyggt och man avstavar vid ordled med egen betydelse, exempelvis skol-gång, mat-sal eller båt-brygga.
Enkonsonantprincipen innebär att man avstavar så att en konsonant följer efter bindestrecket. Denna princip använder man om ordet inte har någon ordled med egen betydelse eller om utrymmet inte tillåter att man avstavar vid en ordled, t.ex. stol-pe eller lju-ga. Vid dubbelkonsonanter avstavas ordet i regel mellan konsonanterna (dub-bel, bus-sen) förutom när ordet egentligen består av tre likadana konsonanter, som exempelvis dammoln och topposition. Att avstava mellan dubbelkonsonanterna hade där blivit helt tokigt (dam-moln), i stället skrivs helt enkelt den tredje likadana konsonanten ut (damm-moln).
Det är viktigt att man går igenom sin text ordentligt för att upptäcka knepiga automatiserade avstavningar som datorn ibland kan ägna sig åt, så att man slipper otydligheter som kun-gakrona, til-låta eller fas-cinerad.
Ja, det är titeln på en bok om varumärkesbyggande som jag köpte på Bokmässan. Hade inte tagit mig tid att läsa den och hade nästan glömt bort den tills igår. Läste ut den på kanske 3 timmar. Så bra! Konkreta tips, kort, koncis och underhållande skriven. Rekommenderas till alla som liksom jag håller på att bygga upp en verksamhet. Jag gillar också bokens utformning starkt. Snyggt omslag och mjuka pärmar med flikar – en bok att bära med sig helt enkelt!
Titel: Skitenkelt Författare: Mikael Friberg Förlag: Printz Publishing
I kväll har jag varit på ett lika delar underhållande som matnyttigt föredrag med herr ”Språket i P1″ Lars-Gunnar Andersson. Förlagsklubben Syd arrangerade och vi höll till i Studentlitteraturs lokaler i Lund. Han pratade om förändringar i främst skriftspråket och, som vi alla språkfascister vet, hur starka känslor det kan vålla. Lars-Gunnar roade oss alla med att visa exempel på brev som kom in till redaktionen där människor med stort allvar och i välformulerade ordalag förfasade sig över språkets irrvägar.
Här är ett fantastiskt roligt brev. Roligast var nog ändå när han började prata om det vanliga skriftbruket av ”att bero på”. En sökning på Google visar exempel som: ”att bero på häst”, ”att bero på tidig utveckling”, ”att bero på IKEA”… ja, exemplen är hur många som helst. Jag fattade först ingenting, vad är det för nytt uttryck, liksom? Jo, det är tydligen en vanlig (och för mig okänd) missuppfattning av det helt vanliga ordet ”apropå”. Andra roliga omskrivningar av uttryck är ”ett kokt stryk” eller ”ett spel för gallerian”. Annars är mitt favorit hat objekt sär skrivning… Kommentar överflödig. Har ni fler knasiga exempel?
I kväll har jag varit på ett lika delar underhållande som matnyttigt föredrag med herr ”Språket i P1″ Lars-Gunnar Andersson. Förlagsklubben Syd arrangerade och vi höll till i Studentlitteraturs lokaler i Lund. Han pratade om förändringar i främst skriftspråket och, som vi alla språkfascister vet, hur starka känslor det kan vålla. Lars-Gunnar roade oss alla med att visa exempel på brev som kom in till redaktionen där människor med stort allvar och i välformulerade ordalag förfasade sig över språkets irrvägar.
Roligast var nog ändå när han började prata om det vanliga skriftbruket av ”att bero på”. En sökning på Google visar exempel som: ”att bero på häst”, ”att bero på tidig utveckling”, ”att bero på IKEA”… ja, exemplen är hur många som helst. Jag fattade först ingenting, vad är det för nytt uttryck, liksom? Jo, det är tydligen en vanlig (och för mig okänd) missuppfattning av det helt vanliga ordet ”apropå”. Andra roliga omskrivningar av uttryck är ”ett kokt stryk” eller ”ett spel för gallerian”. Annars är mitt favorit hat objekt sär skrivning… Kommentar överflödig. Har ni fler knasiga exempel?