I boken Fängsla dina läsare har jag den stora glädjen att få bidra med ett textavsnitt som handlar om att beröra genom metaforer och liknelser. Här är en förkortad version av mitt kapitel ur boken:
Att använda metaforer och liknelser handlar till stor del om att gestalta och förtydliga. En välformulerad och träffsäker metafor bidrar med ytterligare en dimension till texten vilket kan handla om exempelvis att beröra eller skapa spänning, medan en sliten liknelse lätt kan uppfattas som en klyscha och därmed sänka texten. Många gånger kan en oväntad liknelse bli effektfull, men det är en balansgång så se upp så att det inte känns konstlat. Fundera på vad du vill förmedla och grip inte tag i första bästa metafor.
Tips på hur du skriver metaforer och liknelser:
1. Syftet – varför använder du en metafor just på vald plats och vad tillför den? En grundregel för all text i en roman är att den ska ha ett syfte och det gäller självklart även för metaforer och liknelser. Fyller de en viktig funktion för berättelsen? Eller blir texten tvärtom överlastad och tungläst? Prova dig fram och läs gärna upp för en kompis om du är osäker.
2. Försök att skapa en unik bild som sällan eller aldrig använts förut. Använd inte uttryck slentrianmässigt utan försök utveckla dem till något eget. Sträva efter att hitta nya och egna liknelser. Genom att använda oväntade metaforer skapar du något nytt och unikt.
3. Undvik klyschor. Vad som uppfattas som klyschor kan naturligtvis vara personligt men slitna uttryck såsom: Hennes ögon var som brunnar och håret böljade ned över axlarna likt spunnet guld har åtminstone jag läst till leda. Det får mig inte att skapa egna bilder i huvudet när jag läser och jag blir inte berörd. Det är helt enkelt överanvända uttryck. Problemet med slitna klyschor och metaforer är att texten riskerar att uppfattas som platt och intetsägande.
4. För att hitta nya metaforer – bli en iakttagare. När du är ute på stan, på café eller på skogspromenad, ta för vana att iaktta och lyssna på din omgivning; samla på dig bilder, erfarenheter, stämningar och ljud och försök beskriva dem på ett målande sätt. Kan de omvandlas till trovärdiga metaforer?
5. Jobba med kontraster. Kan du visualisera en händelse genom att skapa kontraster?
6. Kan din målgrupp relatera till dina metaforer? För att en liknelse ska kännas trovärdig och spännande är det bra om läsaren på något sätt kan känna igen sig i bilden. Personligen föredrar jag liknelser från vardagen före fantasifulla och alltför långa haranger. En vardaglig metafor kan skapa känslor och igenkänning och i och med det beröra.
7. Låt inte metaforen sväva ut mer än nödvändigt, håll den hellre kort och koncis. Det är lätt att gå igång på sin egen liknelse och förlora sig i associationer som kanske inte är relevanta. Det kan göra att texten blir spretig och ofokuserad. Som alltid gäller kill your darlings. Många gånger kan det avskalade vara det mest spännande och effektfulla – allt beror på situationen.
Att skriva dialog är jättekul men kan vara ganska svårt. Dialogen är ett av berättelsens starkast verkande medel om det behandlas på rätt sätt. Men om det används fel är det ett effektivt sätt att slöa ned tempot och få texten att verka spretig och otajt. Först och främst: Hur skriver man dialog rent tekniskt? Det finns tre olika sätt: citattecken, talstreck eller ingen markering alls, varav det vanligaste är någon av de första två.
Citattecken: ”Hur är läget, Sofia?” sa Jörgen när han steg innanför dörrarna.
Talstreck: – Jo tack, det är bara fint, svarade Sofia glatt.
Ingen dialogmarkering: Böckerna om Maj av Kristina Sandberg.
Dialogens användningsområde Förutom det mest uppenbara, att märka ut samtal mellan karaktärer, kan dialogen ha olika funktioner. Ett sätt kan vara att lätta upp allt för mycket tunga sjok av berättande text. Att bryta av med dialog kan då vara välkommet för läsaren då för mycket löpande text kan verka tröttande. Variation är alltid bra. Med dialog, liksom all annan text, är det viktigt att det finns ett syfte. Att man får fram ny information, ett personlighetsdrag, en konflikt eller liknande. Dialogen är ett viktigt verktyg i arbetet med gestaltningen och kan hjälpa till att fördjupa karaktärer. På samma sätt bör dialogen föra historien framåt. En dialog som inte fyller någon av dessa syften kan lika gärna strykas.
I dialog har tonfall och ordval såklart väldigt stor betydelse. Ge karaktärerna en egen röst, som speglar deras personlighet.
Sträva efter att skriva så att det går att känna sympati för båda sidor i en konflikt, att det finns goda skäl att förstå bådas argument. Det blir både tråkigt och otrovärdigt om en person är rakt igenom ”ond” och den andre ”god”. Låt karaktärerna ha olika utgångspunkter i sina huvuden när dialogen börjar. Tänk på att respektive karaktär har olika mål, önskningar och drivkrafter bakom sitt handlande.
Att undvika när man skriver dialog Ta bort inledningar och avslut i telefonsamtal (och i viss mån vanliga samtal). De är i regel ointressanta. Även om det är trovärdigt att två personer ofta börjar sina telefonsamtal med kallprat om väder och vind, hälsan och gemensamma bekanta blir det tråkigt att läsa om. Gå rakt på sak istället! Lägg gärna märke till hur många som ”lägger på i örat” utan avskedsfras i filmer och tv-serier.
Undvik också så kallad blixtlåsdialog. Det kan se ut så här:
– Hej Marie, vad kul att se dig! – Nej men hej, Lotta! Ja, det var ju jättelänge sedan. – Visst var det, jag kan inte ens minnas när det var senast. – Nej, inte jag heller, det måste nästan ha varit på Josefs bröllop. – Tror du det, ja så var det kanske. Och det var ju minst 2 år sedan. ….
Förutom att det blir en väldigt tråkig dialog som inte säger något så flyter det på väldigt friktionsfritt. En blixtlåsdialog uppstår när den ena fyller i efter den andra på ett väldigt mekaniskt vis. Alla frågor besvaras ordentligt och ingen talar i mun på den andre. Inte särskilt trovärdigt. För att skapa friktion och spänning kan man försöka sträva efter att få in lite konflikt. När vi pratar med varandra i verkligheten sker mycket mer mellan raderna. Vi avbryter varandra, missförstår, glider undan, undviker ämnet, övertolkar, associerar och börjar prata om något annat. Vi säger en sak men gör en annan … Även om det inte är eftersträvansvärt att skriva precis som vi pratar är det bra att försöka tänka på syftet och att samtalet på något sätt ska skapa driv i historien.
Något annat man kan försöka undvika är övertydlighet i dialogen. Vill man berätta något nytt för läsaren är det bättre att skriva det i löpande text än i dialog.
– Ska vi åka nu då? – Ja, kalaset börjar ju kl 17 och vi vill ju inte komma försent. – Vi har ju dessutom inte köpt present än, så vi måste svänga förbi presentbutiken innan också.
Det här kallas också för ”talking heads” och kan upplevas som otrovärdigt och övertydligt. Grundregeln är hellre för lite än för mycket information i dialogen. Att låta tystnaden tala kan också vara väldigt effektfullt.
Lagom till Bokmässan i år kom den sprillans nya skrivhandboken Fängsla dina läsare ut. Undertiteln är Väck spänning och berör på djupet och den är sprängfylld med tips på alla möjliga och omöjliga sätt att beröra och fängsla sina läsare. Författaren Catrine Tollström skrev den för att hon tyckte att det saknades en bok med handfasta tips om spänning när hon själv började skriva för nästan 15 år sedan. Även om den handlar om spänning är det inte bara tips användbara för spänningsgenren, utan den går att applicera på de flesta genres.
Just att den är så proppad med konkreta tips och exempel gör att den är användbar för de flesta skribenter, oavsett ambitionsnivå. Du behöver inte läsa den från pärm till pärm om du inte vill (även om jag tyckte att jag lärde mig något av alla avsnitt) utan kan slå upp precis det som du har problem med i stunden tack vare den överskådliga strukturen.
Fängsla dina läsare är unik på så sätt också att hon har bjudit in ett antal olika gästförfattare som har fått bidra med sin vinkel och expertis. Exempelvis finns det intressanta avsnitt med inspiration från teaterns värld, utgivna författares syn på hur de jobbar med att beröra och tips hur man väcker spänning inom olika genres, exempelvis fantasy, självbiografier eller romance.
Boken är uppdelad tematiskt och jag gillar särskilt del 2 som handlar om att skapa romanfigurer som berör, men även avsnitten om hur man berör sina läsare på djupet och hur man berör genom spänning.
Jag tror att de flesta som skriver skönlitterärt kan hitta godbitar ur den och inspiration för att höja spänningen i sina texter. Med checklistor och punktlistor är den lättillgänglig och snabbläst som ger ett sug efter att genast sätta sig med sitt manus! Precis det man vill med en skrivhandbok. Rekommenderas för skrivsugna!
Och vet ni? I december kommer Fängsla dina läsares lillasyster i form av en mindre pocket, som heter Överraska dina läsare! Samma lättillgängliga upplägg där.
P.S Jag har fått äran att skriva ett avsnitt i boken ”Berör genom metaforer och liknelser”, vilket var väldigt roligt, men det är inte därför som jag rekommenderar den. Den är en inspirationskälla, med eller utan min text.
Går du i bokutgivartankar och funderar på att anlita redaktör för ditt manus? Behövs verkligen en redaktör? Alla säger ju att du kan skriva! Det är en vanlig missuppfattning bland nybörjare inom bokbranschen att ett manus som blivit antaget av förlag direkt är färdigt för utgivning. Det stämmer inte. Även etablerade författare på förlag får proffshjälp av redaktörer för att göra manuset så bra som möjligt. Varför inte ge ditt manus samma chans?
5 anledningar till att anlita redaktör
Du behöver externa ögon. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ha distans till sin egen text. Du kan din historia utan och innan och vet vad du vill berätta, därför kan du inte se texten med utifrån-ögon.
Du är för känslomässigt involverad. Har du någon gång kallat ditt bokprojekt för din bäbis? Sin lilla telning vill man ju inte ändra på – hen är perfekt precis som hen är. Att då själv ha förmågan att ”kill your darlings” är väl mycket begärt. En extern redaktör däremot tittar på texten objektivt och kan se vilka åtgärder som behövs för att lyfta texten.
Du är för självsäker. I ögonblick av hybris tänker du att du är ett geni. Du har skrivit en början, en mitten och ett slut. Sista meningen är skriven och du är nöjd över din prestation. Och med all rätt – det ska du vara. Bara att skicka iväg till tryck och sedan vänta på att den ska börja sälja? Stopp, vänta. Skrivresan har bara börjat. Det är nu du ska bearbeta, bearbeta och … bearbeta.
Du är för osäker. Du har skrivit din bok, jobbat med den, men är den bra? Är det bara skit? Ska du lägga ned alltihop och börja från början, börja på något nytt? Är skrivandet överhuvudtaget något för dig? Såklart att det är – om du bestämmer dig och är beredd att jobba hårt. Redaktören ger dig en ärlig bild, förmodligen behövs inte lika mycket redigering som du tror.
Du är trött på din bok. Det som började som ett lustfyllt projekt fyllt av positiv energi har allt mer börjat kännas tråkigt, jobbigt och ointressant. Du har helt tappat lusten för din bok. Ta en paus, skicka iväg manuset ett par veckor och invänta värdefulla kommentarer från en erfaren redaktör. Bonus: Under tiden skapar du distans till din text och kan se på ditt bokmanus med fräschare ögon.
Du saknar erfarenhet. Att skriva ett bokmanus kräver mycket av dig. Du ska ha en idé, kunna genomföra den, fundera ut hur vägen till slutet ska se ut och dessutom göra research kring detaljer och händelser som inte är kända för dig. Det är ett hästjobb! Det är en god idé att sedan använda sig av testläsare. Ställa frågor som: Var är det spännande/intressant/gripande? Var blir det tråkigt? Är det något du inte förstår? Där har du en första hint om vad du behöver ändra och bearbeta. I övrigt kan det vara svårt att veta vad och hur man ska redigera om man inte har erfarenhet av det.
Att anlita redaktör för sitt manus är en ekonomisk investering som kan löna sig i slutänden. Det är ett sätt att förädla och förpacka din berättelse på bästa sätt.
Att skriva synopsis för fackbok skiljer sig en del från synopsis för romaner. Även om en fackbok också bör ha en viss dramaturgi så är det inte det primära. Här är det istället strukturen och anpassning till målgruppen som är det viktiga.
Vem är målgruppen?
Den första frågan du måste ställa dig är: Vem skriver du för? Ringa in din målgrupp och tänk på den när du skriver. Är det nybörjare eller personer med förkunskaper inom ämnet? Skriver du för yrkesverksamma eller för människor som bara har det aktuella ämnet som hobby? Du som författare bör på något sätt också presentera dig och berätta vilken relation du har till ämnet. Läsaren är intresserad av sin avsändare och du vill skapa förtroende från dem. Bygger boken på yrkeskunnande, egna erfarenheter eller ett fritidsintresse? Här kommer du också in på syftet med boken. Du kanske vill skriva en bok om hemmaodling. Är syftet att inspirera till att leva mer hälsosamt genom att odla mer grönsaker eller är det att uppmuntra till att leva mer av och med naturen? När du formulerat syftet kan du gå vidare och börja med strukturen.
Avgränsning
Glöm inte att avgränsa! Kanske ska du bara skriva om ätbara saker man lätt odlar själv? Eller till och med ”ätbara saker du lätt odlar på din balkong”? Allt beror på hur ”trendigt” och omskrivet ditt ämne är. Ju mer du avgränsar dig desto tydligare blir målgruppen och du hittar också en nisch. Till slut har du ”trattat ned” ditt ämne till just din unika idé och vinkel.
Kapitelstruktur
När du hittat ditt ämne, målgrupp, syfte och avgränsning är det dags att börja lista dina olika kapitel och avsnitt. Brainstorma fram de aspekter av ämnet du vill ha med och alla frågor du vill svara på. Du kan göra det själv men gärna hjälp av någon. Det behöver inte vara någon som kan så mycket om ämnet, ibland är det nästan bara en fördel om det är en lekman, om det inte handlar om specialistkompetens vill säga. Skriv gärna alla idéer på post it-lappar, de är lätta att jobba med sedan.
När du har tömt huvudet på alla idéer är det dags att börja jobba på kapitelstrukturen. Post it-lappar och en vanlig vägg fungerar utmärkt om man inte är en fena på program som Scrivener eller liknande.
Förlagen?
Till skillnad från när man skriver romaner kan man faktiskt skicka in ett fackboksmanus redan på synopsisstadiet till förlag. Men då gäller det att ha en massa tur och tajming förutom en mycket väl genomarbetad och unik idé. Som alltid gäller det att ha gjort sin läxa innan och undersökt vilka förlag som brukar ge ut sådana böcker som din.
Behöver man skriva synopsis för sin roman? Nej, det är inte nödvändigt, men många gör det för att få koll på sin berättelse. I den bästa av världar gör man det innan man ens påbörjat sin roman, eller så börjar man skriva den när man redan är igång och kanske kört fast. Ett synopsis styr upp ditt manus, ger det en riktning och håller koll på vad som ska hända. Man kan skriva det som ett löpande dokument i exempelvis Word, placera ut post-it lappar på en vägg eller göra en mindmap. Det viktiga är inte vilken metod du använder utan att hitta en plan som funkar för dig.
Synopsis enligt Larry Brooks
Larry Brooks slår i sin bok Story Engineering ett slag för att planera sitt skrivande (exempelvis genom synopsis) istället för att bara ”skriva på”. Han menar att om du identifierar dina stora nyckelscener så har du i stora drag strukturerat upp din story. Om du har koll på dem så kommer din skrivprocess att handla om hur du skriver antingen mot dessa scener eller från dem, vidare till andra viktiga scener. Ju mer du vet om dessa scener och hur du ska foga dem samman desto större sannolikhet att du får ett första utkast som håller, till skillnad från om du försöker skriva dig fram till en story. Du kan hamna på en massa villovägar och riskerar att få slänga mycket på vägen. Det funkar såklart men är tidsödande. Tänk så mycket lättare att bara behöva slänga en post it-lapp istället för 50 (eller ännu fler) sidor om man märker att det finns scener som inte ger någonting.
Hur skriva synopsis?
Som Larry Brooks säger så är det bra att utgå ifrån sina nyckelscener och andra viktiga händelser som man vet att man vill ha med. Börja med att skriva ned dem. Genom att man har koll på sina viktiga nyckelscener kan man planera sina planteringar. En plantering är en slags ledtråd som har betydelse för händelser längre fram. I spänningsromaner som deckare t ex är planteringar jätteviktiga, men det används mer eller mindre i de flesta romaner. Den dramaturgiska kurvan är lättare att se om man skriver upp sin story på en tidsaxel och ett synopsis är också ett bra sätt att upptäcka hur långa de olika delarna i boken är. Är kanske början för lång och dröjer det för länge innan den första konflikten kommer? En annan ingång är att utgå från sina karaktärer och skapa scener utifrån deras utveckling. Byter du berättarperspektiv mellan kapitel eller scener kan det också vara viktigt att få med så att perspektivbytena kommer med jämna mellanrum. Miljö kan också spela roll och vara viktigt för att exempelvis åstadkomma variation. En karaktär som ständigt befinner sig vid havet med en kaffetermos kan bli ganska enformigt.
Låter det stelbent och tungrott? Kom ihåg att ett synopsis är ett levande dokument – du kan när som helst gå in och ändra eller lägga till saker och det kan vara precis så detaljerat eller löst i kanterna som du vill. Synopsis gör du för dig själv och ingen annan.
Vill du ha feedback på ditt synopsis eller hjälp att strukturera upp din roman? Kontakta mig så kan jag hjälpa dig med det.
När man skriver en bok kommer man med största sannolikhet att komma i kontakt med ordet synopsis någon gång. Det väcker olika känslor hos olika människor. För många är det självklart att använda sig av det, medan andra tycker att det hämmar skrivprocessen och det kreativa flödet. Hur som helst så är det bra att känna till vad det är.
Vad är synopsis?
Ordet kommer från grekiskans syn och optik (samskådande) och är en kortfattad översikt över berättelsens händelser och vändpunkter. Ett synopsis är alltså en slags ”karta” som hjälper dig att planera och strukturera ditt manus. Ett romansynopsis bör innehålla konflikter, karaktärer och viktiga scener/vändpunkter men kan gärna vara ännu mer detaljerat och också innehålla exempelvis miljöer och eventuellt perspektivbyte helt beroende på vad som är viktigt i din bok. Skriver du en fackbok gäller helt andra kriterier. Då handlar det mycket om struktur, att avgränsa och hitta rätt rubriker inom sitt ämne.
En synopsis kan skrivas rakt upp och ned i Word, men man kan också använda sig av andra program, t ex Scrivener, som ger goda möjligheter till att strukturera och katalogisera sitt material. Man kan göra mindmaps eller matriser … ja, gör som det passar dig och din skrivhjärna bäst.
Varför ska man använda synopsis?
Men vad ska man ha det till och varför kan man inte bara skriva på? Det kan man naturligtvis, alla skribenter fungerar olika, men man kan se det som ett bra hjälpmedel. Det hjälper dig inte bara att tänka till över din bok, exempelvis ditt tema och dina viktigaste scener och hur du ska få fram det på bästa sätt, det ökar också sannolikheten att du faktiskt slutför ditt skrivprojekt just för att det är genomtänkt från början. Det hjälper dig också att ”hålla kursen” och faktiskt gå åt det håll du har tänkt, även om synopsiset kan ändras med tiden om berättelsen tar en annan vändning.
Framöver kommer jag att skriva om vad man ska tänka på både när det gäller synopsis för romaner och för fackböcker – håll utkik!
I vintras körde vi skrivkursen Vinterskolan, vilket var mycket populärt, därför drar vi nu igång Vårskolan: Skriv en roman. Den startar redan nu på måndag den 20 mars, missa inte det! En fantastisk bonus är att kursen Redigera romanen ingår i priset. Så det här innebär att du både kan skriva första utkastet till en roman och få hjälp och verktyg för hur du redigerar den sedan.
Det är författarcoach Ann Ljungberg som tagit fram kurserna och vi diplomerade lektörer som är handledare under kursen och ger respons på upp till tio manussidor till deltagarna. Under kursens gång får du varje vardag teorilektioner och skrivövningar som du har användning för i ditt romanprojekt och en dag i veckan får du ett coachingbrev med frågor som rör ditt skrivande. Kursen är helt webbaserad och du skriver och gör övningarna när det passar dig bäst.
Anmäler du dig via den här länken får du mig som handledare under kursens gång och då är det jag som ger dig textresponsen.
Sanna Sporrong har jobbat som bokformgivare i nästan tio år.
Som inbiten textmänniska blir jag alltid lika fascinerad över dem som kan skapa något visuellt. Jag ägnar mig åt innehållet i böckerna och bokstäverna är mina bästa vänner, men hur funkar det när man ska skapa en förpackning till dessa böcker ? Ett tilltalande bokomslag som ska locka till läsning? Jag fick en pratstund med kollegan och formgivaren Sanna Sporrong. Om typografi, inspiration och trender.
Berätta om dig och ditt företag – vad gör Sporrong Form?
Jag frilansar som bokformgivare ifrån min studio i centrala Göteborg. Jag har jobbat med böcker i snart 10 år och är väldigt glad för att jag kan försörja mig på heltid på detta idag. Jag har världens roligaste jobb!
Vilken är din starkaste sida när det gäller formgivning?
Det är nog kombinationen av min mångsidighet och prestigelöshet. Jag tycker också att jag har en bra avvägning mellan det estetiska och det säljmässiga. Båda är lika viktiga för bokomslag. Jag är också effektiv i mitt arbete och med att återkoppla till kunden.
Varför är bokomslaget viktigt?
Det är en dörr som kan öppna upp en berättelse och som ger en glimt av något som betraktaren vill veta mer om. Omslagets viktigaste uppgift är att hjälpa boken att hitta rätt läsare, alltså de potentiella köparna.
Vad är det viktigaste att tänka på när man ska göra ett bokomslag?
En viktig aspekt som man som bokformgivare bör ha med sig tycker jag, är att inte se omslaget som ett konstverk utan mer som en yta för marknadsföring, likt en poster. Bokens berättelse ska få en identitet och läsupplevelsen ska säljas. Sen är det självklart viktigt att omslaget är estetiskt tilltalande, men det får inte bli huvudsyftet.
Hur får du dina idéer till bokomslagen?
I en perfekt värld skulle jag vilja hinna med att läsa alla manus jag får. Det ger så mycket inspiration och kunskap för mig även privat. Men numera läser jag oftast bara en synopsis av manuset. Jag försöker också få så mycket input från förlaget och författaren som möjligt. Efter det skriver jag ner beskrivande ord och ledtrådar ur handlingen som kan användas som element på omslaget.
Nästa steg är att hitta inspirationsmaterial vilket jag ofta hittar på Pinterest. Jag gör ofta en moodboard vad gäller vilken stämning, stil, form, färg och typografi jag tycker passar boken. Jag försöker också skapa tid till att läsa inspirerande bloggar, böcker, magasin och betrakta min omgivning i mitt dagliga liv. Man kan hitta inspiration överallt! Jag fotar och samlar idéer hela tiden utan att egentligen veta i vilket syfte de kan användas. Men nästan alltid hittar berättelserna och idéerna varandra tillslut 🙂
Hur ser förhållandet mellan formgivaren, förlaget och författaren ut? Hur mycket har de att säga till om?
Förlagen har väldigt mycket att säga till om! De är ju beställaren som har ansvar för hur boken presenteras, hur den tas emot av sina läsare och hur den säljer. Därför gäller det att vara prestigelös och respektfull som bokfomgivare, utan att för den delen lyssna blint på förlagets input vid briefen. Man blir som formgivare en viktig objektiv part som ibland kan se nya infallsvinklar till en historia. Bäst resultat blir alltid av en bra kommunikation mellan mig och förlagen längs vägen. Förläggaren är oftast mellanhanden mellan mig och författaren och hen är oftast väldigt inlyssnande ifrån författarens håll. Men samtidigt är det förlaget som står för de slutgiltiga formgivningsbesluten.
Vilka trender ser du nu vad gäller bokomslag?
Den handskrivna trenden som funnits ett tag håller i sig fortfarande. En stil som länge funnits i USA, med avskalat typografiskt/illustrativa framsidor med en twist blir allt vanligare och många väljer att gå ifrån bilder. Sen tycker jag mig se en högre artistisk nivå ifrån många duktiga bokformgivare i Sverige. Förlagen vågar lita mer på formgivaren och ger friare tyglar, vilket ger en mer unik prägel på omslagen. Man kan säga att bokformgivare i sig blir trendiga och kända för sitt arbete mer idag än tidigare.
Hur tänker du när det gäller samspelet mellan bild, titel och författarnamn på framsidan?
Synlighet är det allra viktigaste! En bok ska fungera visuellt i väldigt många sammanhang. Man kan tänka att den ska kunna vara så liten som 15 mm för att synas vid exempelvis en recension i DN. Vad gäller storlek på författarnamn så hänger det ihop med igenkänningen. Ifall författaren inte är så etablerad så skulle jag lägga mer krut på en större titel, och vice versa om det är en redan känd författare.
Typografi är betydligt mer komplext än många tror. Jag tycker fortfarande att det är den svåraste biten med formgivning och det utmanar mig varje dag. Det finns en sån uppsjö av typsnitt att det kan vara svårt att välja. Det kan också ta emot att investera i typsnittsfamiljer av hög kvalitet. Många förstår inte heller att valet av typsnitt endast är det första steget av väldigt många. Hur bokstäverna och orden placeras gentemot varandra, vilka typsnittskombinationer som fungerar bäst ihop, hur ordbilderna blir tillsammans gentemot exempelvis proportionerna i en bild eller illustration är en hel vetenskap.
Har du några tips att ge egenutgivare som står i begrepp att formge sin bok?
Man kan absolut testa att själv göra sitt bokomslag, om man har grundläggande kunskaper i Adobe-programmen. Men jag tror att man kan tjäna ganska mycket på att låta en formgivare göra det. Som författare kan man vara alltför nära sin berättelse och man riskerar att missa helhetsperspektivet.
Det kan kännas dyrt att lägga en del tusenlappar på ett bokomslag, men jag tror man kan få igen de pengarna ganska snabbt sen. Hur bra manuset än är så är förpackningen jätteviktig om man vill slå igenom på marknaden. Om man har en begränsad budget så tycker jag man kan vända sig till de formgivare som försöker komma in i branschen. De finns exempelvis en hög kompetens och stor vilja hos nyutexaminerade studenter inom grafisk formgivning. Det blir en ”win-win” för båda när formgivaren får jobb och exponering och författaren kan få ned sina kostnader tack vare det.
Jag har ett gäng skrivhandböcker hemma som på olika sätt handlar om skrivande och skrivhantverket och tänkte att jag skulle tipsa om dem här i bloggen, en i månaden ungefär. Det finns ju verkligen ungefär hur många olika skrivhandböcker som helst på marknaden, både på svenska och engelska, så det här blir bara ett axplock av vad jag själv läst. Men jag tror verkligen att det kan vara bra att läsa en eller ett par skrivhandböcker om man själv vill satsa på att skriva eftersom man får många tips av andra skrivande människor.
Först ut är Konsten att skriva en bästsäljare av journalisterna Lina Wennersten och Katarina Lagerwall (2011). Det är en mycket lättläst pocket och kan sägas vara lite grann av en grundkursbok om skrivande och författarskap. Som titeln antyder fokuserar den på hur man skriver bästsäljare, men den kommer med bra grundläggande tips för alla aspirerande författare, från ax till limpa. I den här boken delar bästsäljarförfattare som Karin Alvtegen, Susanna Alakoski, Jan Guillou och Håkan Nesser med sig av sina erfarenheter och tipsar om allt från hur man kommer på idéer till sitt manus till hur man faktiskt skriver. För den helt färska skribenten rekommenderas särskilt kapitel fyra och fem som går igenom alla delar i ett romanbygge på ett mycket grundläggande sätt, exempelvis hur man hittar sitt eget språk, gestaltar sina karaktärer, förhåller sig till perspektiv och vad som är en bra början i en roman. Konsten att skriva en bästsäljare tar också upp vad som händer efter det att man skrivit klart sitt manus och skickar in det till förlag och vad som händer om manuset blir antaget.
Är du en van romanskribent, kanske har gått några skrivarkurser eller lärt dig mycket om skrivhantverket på annat sätt är det kanske inte mycket nytt under solen, men är du nybörjare tror jag att du kan ha mycket nytta av den här boken. Den är även bra uppdelad mellan olika faser i skrivandet så det är lätt att hoppa till just de bitar man har behov av.
Så, rekommenderas alltså till den som är nyfiken på skrivande, författarskap och bokbranschen i stort!
