Det kom ett mail härförleden med frågan: Hur gör man egentligen när man ska skicka manus till förlag? Så jag tänker att jag skriver ett inlägg om det. Vad behöver man tänka på när man ska skicka manus till förlag? Vilka ska man skicka till? Vad vill förlagen ha?
Ja, detta med att skicka manus till förlag kan verkligen vara en djungel, det kan jag förstå. Det finns ju så många för det första – och vilka ska man då välja? Enligt Wikipedia finns det omkring 1000 bokförlag i Sverige, de flesta är dock små enpersonsföretag som inte ger ut böcker i någon stor skala. Så var för det första noga med att kolla upp så att det förlag du vill skicka till är ett kommersiellt bokförlag som tar emot andras manus för utgivning.
Vilken typ av manus har du skrivit?
Vad är det för manus du har skrivit? Är det en fackbok, en roman för unga vuxna, en feelgood eller en bilderbok? Manusets genre har betydelse för vilka förlag du ska skicka till eftersom många
Hur väljer man förlag?
Boktugg har listat Sveriges 50 största förlag som kan vara till hjälp för dig. Var uppmärksam på att de listas förlagsgruppsvis, det vill säga att Bonnierförlagen och Norstedts förlagsgrupp innefattar en mängd olika bokförlag.
Titta på förlagens hemsidor eller sociala medier, där står det vilken typ av manus de välkomnar. De flesta förlag är också tydliga med vad de inte ger ut. Kika också på vilka böcker och författare som de redan har gett ut för att se om ditt manus verkar rätt för dem. Skriver de att de inte ger ut lyrik så ska du inte skicka ditt lyrikmanus dit utan leta upp ett förlag som istället uttryckligen ger ut det. Behöver du tips på vilka bokförlag som ger ut böcker inom ditt område kan du gå till biblioteket eller bokhandeln och botanisera. På vilken hylla hade din färdiga bok passat in och vilka förlag har gett ut böckerna på den hyllan?
Vill du få din bok utgiven på traditionellt förlag eller kan du också tänka dig hybrid- eller egenutgivning? Det är också något du bör ha koll på när du googlar runt bland förlag och egenutgivartjänster.
Skriva följebrev
Förutom själva manuset brukar förlagen vilja ha ett så kallat följebrev också. I det brevet presenterar du kortfattat dig själv, ditt manus och ditt skrivande. Lyft det som är relevant och intressant i förhållande till det du skriver om. Här behövs ingen lång roman utan ca en A4-sida brukar vara lagom.
Så när du har hittat vilka förlag du vill skicka ditt manus till så är det några saker att kolla bara. Hur vill förlaget att ditt manus ska vara när du skickar in det? Det vanligaste brukar vara att manuset ska vara skrivet i Times New Roman, 12 punkter, med 1,5 radavstånd och normala marginaler. Minimera antalet korrfel genom att slå på stavningskontrollen och läs igenom texten innan du skickar. Är du riktigt noggrann eller vet med dig att du har svårt att upptäcka felen själv låter du en kompis läsa.
Sedan är det bara att trycka på skicka-knappen och sätta sig och vänta. Var medveten om att det i de flesta fall tar flera veckor upp till ett par månader innan du får svar, så här kan det krävas starka nerver och något att sysselsätta sig med. Av den anledningen kan det vara en bra idé att skicka till flera förlag samtidigt.
Stort lycka till!
P.s. Du har väl sett till att manuset är ordentligt genomgånget innan du skickar det vidare? Läs mer om vilken hjälp du kan få genom skrivprocessen här:
Har du bestämt dig för att du vill skriva en fackbok men vet inte riktigt hur du ska komma igång eller hur man gör? Vilka är fackbokens byggstenar? I det här inlägget listar jag de viktigaste delarna som en fackbok består av. Det är också dessa byggstenar jag i huvudsak utgår ifrån när jag lektörsläser fackboksmanus.
Ämnet
Först och främst är det ämnet för din bok – vad är det du vill skriva om? Det kan ju tyckas självklart, men det är en hel del som du behöver ta ställning till vad gäller ämnet. Hur ska du avgränsa dig, till exempel? Var inte rädd för att nischa dig och skriva om ett förhållandevis smalt ämne. Tänk gärna vinkel, som man pratar om inom journalistiken. Vem du som författare är spelar också roll, det vill säga vilken ingång du har till ämnet eller vilken tes du vill driva.
[…] du kan inte skriva för alla, för då skriver du för ingen.
Syfte
Vikten av att ha ett klart och tydligt syfte med sin bok kan inte nog understrykas. Syftet är ditt varför. Varför ska någon läsa din bok och vad vill du uppnå med den? Varför vill du skriva om just det här ämnet, vad kan du tillföra? Boken kan bli väldigt olika beroende på om syftet är att underhålla, utbilda eller informera. Det här kan du behöva återkomma till flera gånger under tidens gång. Ha det gärna uppskrivet någonstans lättillgängligt vid din skrivplats så att du ser det och påminns. Det hjälper dig att hålla kursen och inte fladdra iväg i associationer.
Målgrupp
Du har garanterat hört det förut; du kan inte skriva för alla för då skriver du för ingen. Tänk noga igenom vilka du helst vill nå och ringa in den målgruppen. Sedan finns det inget som säger att du inte kommer nå ut till människor utanför den primära målgruppen, men se det i så fall som en bonus. En tydligt definierad målgrupp (exv kvinnor i en speciell yrkesgrupp, pappor i ett visst åldersspann, personer med en specifik utbildningsbakgrund o s v) gör att det är lättare att få människor att känna sig träffade och ta till sig av det du vill nå ut med. Ha gärna en uppdiktad person (en så kallad persona) i åtanke när du skriver och tänk dig att du skriver direkt till hen.
Marknadsmässighet
Fyller din tänkta bok något hål på marknaden? Ligger ämnet/vinkeln rätt i tiden? Ja, det här kan väl vara något av det svåraste när det gäller böcker, och kanske särskilt fackböcker. Här finns det givetvis inga klara svar, för vem vet egentligen vilken bok som säljer? Det är liksom hela knäckfrågan inom förlagsbranschen. Men man kan i alla fall försöka definiera för sig själv vilken lucka man vill fylla och i vilken mån det finns en marknad för ämnet. Kanske har du redan en egen marknad som föreläsare, utbildare eller coach till exempel?
Struktur
En annan mycket viktig del av fackbokens byggstenar är manusets struktur och disposition. I korthet gäller det att hålla en röd tråd så att texten blir lättöverskådlig och tydlig. Använd dig av rubriker och även av olika rubriknivåer som leder läsaren genom texten. Bristen på rubriker kan vara en av de vanligaste felen jag ser när jag läser fackboksmanus. Se till att få ned alla nyckelord, begrepp och rubriker och gör gärna ett synopsis för att veta vad du vill ha med i din bok. Börja sedan att skriva, ordningsföljden kan man laborera med efter hand.
Språk och stil
Ett välarbetat språk är självklart alltid viktigt, vilken typ av bok du än skriver. Det som skiljer sig mellan skön- och facklitteratur kan grovt sägas vara graden av gestaltning. Stilen i en fackbok bör generellt sett vara enklare och rakt på sak än i en prosatext där du kan vara mer fri. Anpassa språk och stil utifrån ämnet och målgruppen, men också utifrån vem du som författare är. Hur vill du uppfattas? Vetenskaplig och korrekt eller humoristisk och lättsam – eller en blandning mellan de båda? Språket får gärna vara skojigt, om det passar formen i övrigt, men ett litet varningens finger kan vara på sin plats. Tänk på att det kan vara en fin linje till vad som är överstyr. Du vill ju inte skrämma bort läsare som inte gillar/förstår din humor. Det viktigaste är att du når fram till läsaren på det sätt du vill. Språket ska inte stå i vägen för budskapet.
November är slut och därmed också NaNoWriMo – National Novel Writing Month. Jag bestämde mig för att delta för första gången, men på mitt sätt. Jag skrev på mitt fackboksprojekt istället och tänkte att jag skulle sammanfatta mina slutsatser i det här inlägget.
Vad är NaNoWriMo?
NaNoWriMo är alltså ett slags skrivtävling där man ska skriva ett första utkast på 50 000 ord till en ny roman på 30 dagar. Istället för ett romanutkast valde jag att skriva utkastet till ett fackboksmanus jag bara precis hade börjat fundera på och planera, så det blev mitt projekt. Jag såg det helt enkelt som en skrivutmaning för mig själv där mitt mål blev att skriva lite varje dag under november månad, oavsett om det skulle resultera i 50 000 ord eller inte. November månad är ju för övrigt perfekt för att göra en sådan här utmaning. Årets kanske tråkigaste månad, i år kryddat med pandemi, social isolering och lite extra gott om tid?
Vilka lärdomar drar jag av NaNoWriMo?
I ärlighetens namn hade jag kunnat kalla min utmaning för vad som helst, men nu hakade jag på NaNoWriMo bara för att det redan är ett etablerat begrepp i skrivvärlden. Själva grejen med utmaningen var just att jag satte upp ett mål för mig själv som var SMART, det vill säga:
Specifikt: Att skriva ett första utkast på ett (i stort sett) nytt projekt.
Mätbart: Allt från ett par meningar till en och en halv sida nyproducerad text. Bara ny text – inte gå tillbaka och redigera det jag skrivit dagen innan. Mycket viktigt!
Accepterat: Ämnet känns väldigt angeläget för mig vilket gjorde att jag prioriterade upp skrivprojektet före slö-gluttande på tv-serier eller sociala medier.
Realistiskt: Att skriva lite (eller mycket) varje dag under en månads tid var verkligen realistiskt, även för någon som har en hektisk vardag.
Tidsbundet: En begränsad tid på 30 dagar var perfekt för mig. Inga oceaner av tid, men ändå tillräckligt för att känna att det kan hinna bli något.
Så hur gick det då?
Nej, det blev inga 50 000 ord skrivna och jag lyckades inte skriva riktigt varje dag. En helg hade vi besök och då prioriterade jag det istället och någon annan dag gick bort på grund av trytande ork. Men resultatet blev ändå drygt 17 000 ord och jag är jättenöjd! Hade jag inte satt upp målet för mig själv hade det kanske (antagligen) inte blivit skrivet en rad. Jag skrev om allting jag hade tänkt och fyllde de rubriker jag planerat så jag nådde ändå mitt mål. Jag vet om att texten innehåller mycket upprepningar, riktigt dåligt språk på sina håll och saker jag inte ens vill behålla. Men det är en råtext och något som går att bearbeta, utveckla och förbättra. Det var ju ”bara” det som var mitt mål.
Nu ska texten få ligga till sig lite över jul och nyår, till minst januari-februari i alla fall. Sedan kanske jag kör en ny skrivutmaningsmånad, men med redigering istället. 31 dagar redigering i mars kanske?
Jag har tidigare skrivit flera inlägg om vad en redaktör gör för texten och varför man behöver en redaktör. Men här tänkte jag fokusera på redaktörens funktioner. Man kan nämligen säga att en redaktör är flera olika saker i en och samma person.
En redaktör är ju den personen som, först och främst, hjälper dig att redigera ditt manus. Det är lite vad jag skulle kalla för:
Skrivläraren
Som ”skrivlärare” (det låter lite strängt, men i brist på bättre ord så …) kollar jag bland annat på den röda tråden. Hör allt som står i manuset hemma där, eller finns det saker du kan stryka? Finns det resonemang och trådar som behöver knytas ihop och/eller utvecklas för att målgruppen ska förstå vad du vill få fram? Strukturen behöver också ses över. Har du skrivit sakerna i rätt ordning eller är det kapitel eller stycken som du behöver stuva om? Slutligen ger jag förslag och återkoppling på det språkliga. Hur kan du omformulera för att budskapet ska bli glasklart?
Men en redaktör har även många andra funktioner som jag ser det – funktioner du eventuellt inte tänker på.
Proffsläsaren
Det är viktigt att ta reda på hur texten tas emot och landar hos läsaren. En annan av redaktörens funktioner är att vara ett slags proffsläsare som kan hjälpa dig att avgöra hur väl texten fungerar som helhet. En redaktör läser texten kritiskt och ställer frågor i marginalen. Vad är det som händer här? Är det logiskt utifrån den karaktären, eller om det är en fackbok: Hänger man med i resonemanget?
Problemlösaren
Sitter dramaturgin som en smäck? Händer det för mycket eller för lite? Behöver du göra mer research eller underbygga med fler intervjuer? Att vara redaktör är att vara en problemlösare som lyfter fram där det haltar och kommer med konkreta förslag om det som sker på manussidorna. Inte bara det rent språkliga utan också paketering och innehåll – även om jag såklart vet att det är du som besitter expertisen på ditt ämne eller story.
Bollplanket
Men förutom den rent handgripliga hjälpen så kan du också använda din redaktör som bollplank under processens gång. Redaktören ger inte bara konkreta förslag på förbättringar och återkoppling på problem som kommentarer i texten. Jag brukar också skriva ett dokument vid sidan av med längre resonemang. Inte sällan har vi även telefon- eller Skypemöten där jag fungerar som rådgivande när det gäller både rent skrivtekniska, men även innehållsliga, frågor. Ofta är det skönt att kunna diskutera sin text med någon som är insatt i ens manus. Kanske har du suttit som en eremit och skrivit många långa månader (eller år?). Ta chansen att bolla dina idéer med redaktören – en person som kan din text nästan lika bra som du själv.
Påhejaren och inspiratören
Sist, men absolut inte minst – den av redaktörens funktioner som lätt kan glömmas bort, men som är superviktig. Din egen heja-på:are, inspiratör och ditt stöd. En redaktör ska ju inte bara se det som kan utvecklas och bli bättre, utan också det som redan är bra. För självklart är det mycket som är fantastiskt redan. Det kan vara lätt att glömma det som författare bland alla kommentarer och förslag på ändringar. Som författare kan det då kännas som att allt är skräp och att man vill slänga alltihop. Så är det såklart inte och då behöver redaktören träda in för att hjälpa till och peppa och stötta.
Vad en redaktör inte är
Slutligen vill jag berätta vad en redaktör inte är. Korrekturläsare. Blev du förvånad nu? Även om jag när jag redaktörsläser ser och rättar korrekturfel längs vägen så är det inte min huvuduppgift. Man läser på helt olika sätt som redaktör och korrekturläsare, det är helt enkelt olika glasögon. Redaktören ska se till alla delar ovan och kan och bör då inte fokusera på de små detaljerna. Det är därför en helt ny person ska träda in när det kommer till korrekturläsningen, så att det blir helt fräscha ögon på texten med korrekturläsarglasögonen på, för att fokusera på småduttet. Var sak har sin tid.
Är du specialist inom ett särskilt ämne? Vill du dela med dig av din kunskap till omvärlden? För att sälja mer, öka på ditt anseende i branschen eller för att inspirera andra? Här är 5 anledningar till att skriva en bok om din kompetens!
Är böcker verkligen framtiden då? Ja, en titt på Svenska förläggarföreningens siffror visar att bokutgivningen har legat relativt konstant de senaste åren och ingenting tyder på att den siffran håller på att gå ned. Det kan på ett sätt verka motsägelsefullt i den tid vi lever med tillgång till snabb information som är i ständig förändring. Eller är det just därför som så många skriver? För känslan av att producera något hållbart och varaktigt, som inte slängs i pappersåtervinningen eller försvinner i flödet av sociala medieruppdateringar?
För vem?
Men först tänkte jag prata lite om för vem som har bra nytta av att skriva en bok om sin kompetens. Jag tänker att det för det första passar för många företagare inom kunskaps- eller utbildningsfältet. Föreläsare är en annan klockren kategori där det finns en tydlig målgrupp för det specifika budskapet. Är du coach, handledare eller instruktör och vägleder andra människor eller influencer/inspiratör är det ytterligare yrkeskategorier som kan gynnas av en bok.
Men givetvis behöver man inte driva företag för att ha ett bra ämne att skriva om. Dina kunskaper och erfarenheter genom arbete, studier, fritidsintressen eller familjesituation kan vara en lika stor inspirationskälla till en bok. Det viktiga är att du har något som du vill bidra med.
Men då hoppar vi över till vilka anledningarna kan vara till att skriva en bok om din kompetens:
1. Sprida ny kunskap om ett ämne
Du kanske har utvecklat en ny säljmetod eller löst problemet med barn som inte kan sova på nätterna (I wish!). Givetvis ska du dela med dig av din nya kunskap så att du kan hjälpa frustrerade säljare eller trötta småbarnsföräldrar.
2. Stärka ditt varumärke
Skriver du en bok om din expertis marknadsför du dig själv som expert, vilket gör dig mer synlig och höjer ditt anseende. Boken kan bli ett klockrent komplement till din ordinarie verksamhet och en förlängd arm av dig och din expertis.
3. Ha som giveaway till dina kunder
Det är alltid trevligt att kunna ge bort en gåva till dina kunder/gäster/prenumeranter. En tryckt bok med dina bästa tips, inspiration, övningar eller nya rön inom ditt segment kommer garanterat att uppskattas av dem som gillar dig och ger även mycket goodwill till dig. Du kan också ge bort den i samband med mässor eller andra event. Inte lika lätt att slänga som en flyer, eller hur 🙂
4. Boken som ditt stora visitkort
Tänk att ha en hel bok att breda ut sig på där du kan berätta om ditt favoritämne, din specialistkompetens, bakgrund, dina värderingar och kärnvärden. Snacka om stort (och tjockt!) visitkort.
5. Boken som kurslitteratur/utbildningsmaterial
Beroende på vem du är och inom vilken bransch du verkar kanske du vill sprida din kunskap som kurslitteratur, handbok eller läromedel. Kan din specialistkompetens vara intressant för universitet, yrkeshögskolan eller andra privata utbildningar?
Alla dessa punkter hör i någon mån ihop såklart – allt handlar om att du vill nå ut med något du kan för att hjälpa, inspirera eller utbilda andra. Kanske stämmer bara en av de ovan nämnda punkterna in på dig, eller flera, det är individuellt.
Ett sista exempel. Jag har precis börjat läsa Vivi Wallins relativt nyutkomna bok En mammas överlevnadshandbok. Visdomar och hacks för en enklare och roligare vardag (supertips till småbarnsmammor för övrigt). Det är ett ypperligt exempel på hur en influencer/inspiratör/företagare har samlat alla sina kompetenser och hjärteämnen i ett och samma paket – en bok.
Vilken specialistkompetens sitter du på? Vad kan du bidra med?
Titel: Svenskan går bananer. En bok om översättningar som syns. Författare: Alexander Katourgi Förlag:Lys Förlag
För att en översättning ska vara bra så får den inte synas, är budskapet i ”Svenskan går bananer”. Det får till exempel inte förekomma svengelska uttryck, felaktig ordföljd eller konstiga talesätt. Men räcker det där? Nej, det gör ju inte det. Alexander Katourgi gör en djupdykning i allsköns problem som en översättare kan ställas inför. Hur gör man till exempel när det gäller ordvitsar? Eller i tv-program och filmer, när det man ser i bild inte alltid överensstämmer med det översatta?
Med stor portion humor och kunskap
”Svenskan går bananer” är en bok om översättningssvenska, från i huvudsak engelska, och vänder sig i första hand till andra översättare. Men även jag, som icke-översättare men allmän språknörd och självutnämnd språkpolis hade stort utbyte av den här boken. På ett enkelt, pedagogiskt och underhållande sätt går författaren igenom hur översättningssvenskan kan ställa till det och varför det sticker i ögonen. Han går inte bara igenom svårigheterna med att hitta rätt rent idiomatiskt utan också utmaningarna med att hitta rätt intensitet och nivå i ord och uttryck. Språk är inte ”bara” språk. Det är i allra högsta grad en produkt av hur vi kulturellt och historiskt ställer oss till religion, sexualitet eller politik. ”Svenskan går bananer” har gett mig många fler infallsvinklar på hur komplext språket i allmänhet och översättaryrket i synnerhet är. Hatten av, verkligen!
Man får sig också en repetition i svensk grammatik på ett lättsamt sätt. Jag fick fräscha upp begrepp som utrum och modalpartiklar bland annat. Och vore det inte för författarens humoristiska angreppssätt hade boken kunnat bli torr och tråkig. Det är den inte nu. Långt ifrån.
Som den gamla sägningen lyder: Den här boken är verkligen min kopp te!
Har ditt manus blivit refuserat av ett, eller kanske flera, förlag? Det kan naturligtvis kännas tufft, nedslående och ledsamt, men det behöver ju faktiskt inte betyda att ditt manus håller låg kvalitet. Det kan finnas många anledningar till att ett manus blir refuserat och i det här inlägget listar jag några av dem.
Anledningar till att ens manus blir refuserat
Förlaget ger inte ut den sortens litteratur
Det är viktigt att kolla upp ordentligt vilka förlag som ger ut den sortens böcker som liknar det manus du själv har skrivit. Är du osäker på vilka förlag du ska skicka till? Ett tips är att titta i bokhandeln eller på biblioteket och se på vilken hylla din bok skulle passa in rent genre- eller ämnesmässigt. Kolla efter vilka förlag som har gett ut dessa böcker. Titta gärna på flera ställen för att få en så heltäckande bild över möjliga förlag som möjligt. Glöm inte de små förlagen.
Din målgrupp är för smal
Detta kan vara fallet om du har skrivit ett fackboksmanus, kanske om din specialistkompetens. Förlagen har kommersiella intressen, det går inte att komma ifrån, och de behöver nå sina ekonomiska mål. Och de måste ge ut böcker som har en tillräckligt stor målgrupp. Men om du exempelvis är utbildare, föreläsare, influencer, coach eller liknande känner du säkert din målgrupp väl. Har du kanske ett stort antal följare på sociala medier eller en trogen skara prenumeranter på ett nyhetsbrev? Då når du med all säkerhet ut till din målgrupp bäst genom dina egna kanaler. I det här fallet kanske faktiskt inte utgivning på förlag är det bästa alternativet. Här kan egenutgivning vara ett minst lika klockrent tillvägagångssätt.
Ditt manus är för likt en redan utgiven bok
Ett förlag vill ha en variation bland sina titlar. Kanske har en bok inom samma ämne, tema eller med liknande handling som din, nyligen givits ut av förlaget. Det kan också göra att manuset blir refuserat.
Hur går man vidare?
Men om ens manus faktiskt håller för låg kvalitet och du inte vet vad som håller måttet och inte? Du kanske har fått en standardrefusering utan någon tydlig motivering till det? Hur går man vidare med sitt manus då? Ett sätt kan vara att anlita en lektör som på djupet läser ditt manus och ger återkoppling på det som fungerar bra och vad som kan utvecklas. Då får du konkreta förslag och en handlingsplan över hur du kan jobba vidare med manuset. Du får sällan möjlighet att föra en dialog med förlaget som refuserat, till skillnad från en lektör som du ofta har möjlighet att bolla med. Även om lektören aldrig kan vara helt säker på vad förlaget tyckte, kan hen göra en professionell läsning och ge sina synpunkter.
Jag började följa Anneli Olsson, aka @forfattaranneli, på Instagram för kanske något år sedan. Med mycket humor delar hon frikostigt med sig om toppar och dalar i skrivlivet och glimtar från vardags- och familjelivet. Det var omöjligt att inte bli inspirerad av och engagerad i hennes målmedvetenhet. Jag blev nyfiken på hur hennes författarresa som egenutgivare har sett ut och hur hon gått till väga. Jag bad att få ställa några frågor.
Foto: Karin Kronvall, Kronvalls Pixlar
Först och främst – varmt grattis till ”Fritt fall” som du släppte på eget förlag i maj i år! Vill du berätta lite om din bok?
Tack! Fritt fall är en feelgoodroman och den första i en serie på i alla fall tre böcker. I centrum står Alva Bergman, som jobbar som resesäljare och gillar sitt jobb men inte sin arbetsmiljö. När kärlekslivet vänds upp och ner utlöses en kedja av händelser. Det resulterar i att hon livrädd och på egen hand ger sig iväg ytterst motvilligt på en långresa. Hon ställs inför många utmaningar, nya bekantskaper och börjar så smått göra upp med sig själv. Teman i boken, som jag ser det, är att trotsa rädslor och uppfattningar om vem man egentligen är.
Berätta lite om dig själv!
Jag är en nybliven fyrtioåring som är född och uppvuxen i Edsbyn, Hälsingland. Sedan 2008 är jag bosatt i Uppsala med min man och våra tre barn. Jag har tidigare jobbat som arbetsterapeut, handläggare på ett par statliga myndigheter samt testat på ett år som konditorlärling. Det senare var jag tyvärr för morgontrött för att klara av. Med tiden har jag förstått att jag nog alltid varit en sökare. Jag har haft svårt att hitta min plats i yrkeslivet, fram till nu. Kanske. Nu är jag egenföretagare och jobbar som virtuell assistent. På min lediga tid så läser jag gärna böcker, dricker kaffe (gärna på café), paddlar kajak, vandrar i fjällen, spejar på natthimlen med mitt teleskop, promenerar med en vän.
Hur och när väcktes din författardröm?
Gissningsvis på mellanstadiet när vi började skriva små berättelser. Jag tror att mina mer liknade uppsatser redan då. I min “Mina vänner”-bok står att drömyrken var astronaut, författare, upptäcktsresande, arkeolog eller polis. Jag och min vän Helena brukade sitta tillsammans och skriva på varsin berättelse när vi umgicks som 10-11-åringar. Sedan roade vi varandra med uppläsningar av alstren. När jag kom upp i högstadie- och gymnasieåldern blev skrivandet mer som en ventil, i dagboksform och när universitetstiden kom upphörde det “privata” skrivandet helt. Det trängdes undan av rapportskrivande, uppsatser och dylikt. Författardrömmen kändes också totalt orealistisk då så jag la ner allt, fram till att jag närmade mig trettio. Då tänkte jag att livet är för kort för att inte prova och BAM – tio år senare hade jag min bok i handen, haha!
Hur kommer det sig att du bestämde dig för att ge ut boken själv? Hur har bokresan sett ut?
Första orden på manuset skrev jag 2010 då jag köpte en kurs av Ann Ljungberg och det fick igång mig. Jag skrev av och till men sedan kom långa uppehåll och tre barn mellan 2011 och 2017. Första utkastet var klart våren 2016 tror jag och sedan följde otaliga jättestora omskrivningar efter feedback från testläsare och ett par lektörsläsningar och ännu mer testläsarfeedback. I början av 2018 började jag på allvar tänka på egenutgivning, när jag förstod hur extremt svårt det är att ens manus blir antaget av ett förlag. Ett tag övervägde jag till och med att strunta i att skicka manuset till förlagen och köra själv direkt. Sedan tänkte jag att det väl ändå vore dumt att inte testa. Jag hade jobbat så mycket och länge med boken och författardrömmen fanns ju där sedan barnsben.
I september 2019 skickade jag Fritt fall till ett helt gäng förlag, förväntansfull och glad i hågen efter att under sommaren ha redigerat en sista gång efter otroligt positiv testläsarfeedback. Då kände jag att jag nog har något bra på gång. Sedan rullade standardrefuseringarna in på löpande band. Jag skrev ut varje mejl och satte upp dem på en spik på väggen, inspirerad av Stephen King 🙂 När december kom saknade jag bara ett par refuseringar (som aldrig trillade in). Men då tänkte jag att näe, i januari kör jag. Jag gjorde upp en utgivningsplan som kändes realistisk och som betydde att jag skulle hinna debutera innan tioårsdagen från att jag skrev de första orden på manuset (och precis innan fyrtioårsdagen). Ett lätt beslut var det kanske inte, men det kändes rätt. Jag är väldigt glad för att jag tog steget, eftersom jag hade möjligheten att göra det.
Hur har du gått tillväga i din självpubliceringsprocess?
Jag har gjort allt “själv”. Det vill säga letat upp de frilansare jag ville jobba med, skött kontakt med tryckeri och skrivit avtal med distributören Stjärndistribution. Om jag ändå inte hade ett etablerat förlag bakom mig så kunde jag lika gärna passa på att göra allt som jag själv ville ha det, resonerade jag.
Hur lång tid tog det från att du bestämde dig för att bli egenutgivare till att du hade boken i din hand?
Det slutliga beslutet att köra fattade jag 1 januari 2020 och den 8 maj hade jag boken i handen. Lektörer hade jag anlitat innan, men allt annat gjorde jag under dessa månader.
Vilka delar har du anlitat hjälp för?
Lektör, redaktör (som också satt inlagan), omslagsdesigner, korrekturläsare. Jag valde också att anlita en fotograf för att ha så fina bilder som möjligt på hemsidan, pressbilder och till min rollup (som jag verkligen hoppas på att kunna använda snart).
Lektör Sofia Ymén, redaktör Sofie Axelzon och korrekturläsare Cecilia Fredriksson hittade jag via Facebook och Instagram. Omslagsdesigner valde jag efter att ha kollat igenom vad jag fastnade för utseendemässigt i feelgood-genren. Slog fast att det var Emma Graves som hade gjort väldigt många av dem så jag kontaktade henne. Självklart är det allra viktigaste att försöka göra innehållet i boken så bra som jag bara kan för läsaren. Men om omslaget inte är proffsigt gjort är risken att boken inte ens blir klickad på/upplockad. Tryckeri valde jag efter att ha pratat med författaren och min vän Aline Lilja Gladh, som också givit ut sina två första böcker på eget förlag. Hon kom med väldigt bra input!
Vad har varit den största överraskningen som egenutgivare?
Kan inte säga att jag stött på stora överraskningar i själva utgivningsjobbet. Jag hade läst på, lyssnat på allt jag kom över i podd-väg samt pratat med andra egenutgivare som givit mig bra tips och råd och verkligen tänkt till. Fast jo, ett par överraskningar har jag faktiskt fått. Att min bok nått ut till så många läsare på kort tid. Och att flera fysiska bokhandlar tagit in boken i sina sortiment! Det hade jag verkligen inte förväntat mig.
Om jag ändå inte hade ett etablerat förlag bakom mig så kunde jag lika gärna passa på att göra allt som jag själv ville ha det …
Vad har varit den största utmaningen?
Att orka hålla i och fortsätta jobba för boken när det känns tungt och motigt. Det är mycket som ska skötas av en person (som i alla soloföretag) och när bluffsyndromet och slår till är det tufft att samtidigt marknadsföra boken.
Vad har varit bäst med att vara egenutgivare?
Att kunna styra och bestämma mycket själv. Allt från utgivningsdatum, vilka jag vill jobba med, storlek på upplaga till att bolla med ett proffs hur boken ska se ut och ha det sista ordet. När det går bra är det jättekul att veta att det är jag som jobbat hårt för att det ska ske. Samtidigt glömmer jag aldrig att jag inte har gjort det här helt själv. Som på alla andra förlag är det ett teamarbete.
Vad händer härnäst i ditt författarliv?
Just nu skriver jag för fullt på del två i serien. Den heter ”Stormsteg” och är planerad till juni 2021 på eget förlag. Och under hösten kommer Fritt fall ut som ljud- och e-bok via ljudboksförlaget Word Audio Publishing! Datum är inte spikat än dock. Det ser jag jättemycket fram emot och det känns som en dröm att boken kommer att finnas i tre format. Förhoppningsvis leder det till att ännu fler läsare kommer att hitta boken och mitt författarskap.
Slutligen, vad har du för grymma tips till andra som står i begrepp att satsa på egenutgivning?
Läs på, prata med andra som givit ut sin/sina böcker själv. Fundera på hur mycket tid, pengar och ork du tror att du har, för att hitta just ditt sätt. Vänta inte med att starta till exempel ett öppet författarkonto på Instagram tills du har din bok i handen. Bjud in (så mycket du är bekväm med) potentiella läsare på din “resa” och skapa engagemang och intresse för det du gör. Det har varit ovärderligt och kanske till och med helt avgörande för den spridning min bok fått.
Har du några tips till aspirerande författare?
Skriv ofta och bry dig inte om hur bra eller dåligt första utkastet blir. Detta för att bli färdig någon gång. Något jag inte alls gjorde när jag skrev Fritt fall. Så tog det mig också tio år att få klar den p g a långa uppehåll och dumredigerande av det som inte ens var ett första utkast. Arbetet med bok två går så extremt mycket fortare nu, när jag tillämpar ovan nämnda tips. När du har ett första utkast, redigera det tills det känns okej. Leta sedan testläsare för att få värdefull konstruktiv kritik inför fortsatt redigering. Jag ångrar inte för en sekund att jag anlitade lektör efter att ha haft testläsare och redigerat flera gånger till. Så det skulle jag råda alla till om man har pengarna till det. De flesta behöver redigera sitt manus väldigt många gånger innan det är redo för att skickas till förlag.
Har jag missat att fråga om någon aspekt av egenutgivning som du gärna delar med dig av?
Jag var ett tag rädd för att bli betraktad som mindre seriös och en sämre författare eftersom jag fått för mig att “egenutgivarstämpeln” är något negativt. Att man är en “reject” som är obegåvad när de stora förlagen inte antar ens manus. Den föreställningen har förändrats hos mig, även om jag i de mörka stunderna verkligen kan känna mig som spelare i B-laget. Nålsögat är så extremt trångt hos förlagen. Flera av dem ger ut kanske en till tre debutanter per år. Go figure. Bara för att ens manus inte kommer igenom betyder det inte att det är omöjligt att göra något bra av det på egen hand. Helst i samarbete med frilansare i branschen som kan hjälpa till att peka ut utvecklingspotential och svagheter som man behöver jobba på.
Många väljer idag att ge ut sin bok på egen hand och på eget förlag. Å ena sidan är det relativt enkelt att ge ut sin egen bok då de tekniska möjligheterna är stora. Men det fråntar inte det faktum att det ligger en hel del jobb bakom självpublicering. Hur lång tid tar de olika stegen och vad betyder ord som inlaga eller EAN? Jag har här skrivit en guide med en introduktion till hur man ger ut sin bok på egen hand.
Även om man ger ut boken ”själv”, så betyder det sällan att man gör allt i processen själv. För att det ska bli en bra produkt är det bra att ta hjälp av professionella yrkesmänniskor. När du nu har lagt så mycket jobb på skrivandet vill du ju att boken ska bli så bra som möjligt, eller hur? Men vi börjar från början.
Manuset
Utan manus ingen bok, såklart. Och det räcker inte med att ha ett manus, i betydelsen en nedskriven historia, utan det måste också vara genomtänkt, vässat, välredigerat och språkgranskat. I alla fall om du vill nå en publik och läsekrets större än din familj och närmaste vänner.
Vad gör en lektör?
En lektör är ett mycket bra förstasteg i arbetet med manuset. En lektörsläsning är ett slags proffsläsning där du får återkoppling på vad som fungerar och inte fungerar med ditt manus. I ett skriftligt utlåtande går lektören igenom de grundläggande komponenterna såsom story, struktur, röd tråd, karaktärer, dramaturgi, gestaltning, stil och liknande. Gäller manuset en fackbok tittar lektören istället på saker som ämne, syfte och målgrupp exempelvis. Lektören ”tar tempen” på ditt manus för att se om manuset håller och ger konstruktiva förslag gällande hur du kan gå vidare med bearbetningen.
Räkna med att en lektörsläsning tar i alla fall en till två veckor, då lektören både ska läsa igenom manuset och ge kommentarer plus skriva ett utförligt utlåtande. Hur långt utlåtande du får varierar från lektör till lektör. Mina brukar landa på mellan 8 till 10 sidor. Därefter behöver du tid att göra omarbetningar enligt lektörens rekommendationer. Hur mycket tid det tar varierar naturligtvis utifrån manusets kvalitet och dina förutsättningar, men räkna med ett par veckor i alla fall, kanske t o m några månader.
Därefter brukar det vara bra att hitta en redaktör för att starta upp ett samarbete. Hoppa inte över det här steget! Många tror att det bara är lite småfix kvar, såsom korrekturläsning, men det redaktören gör är så mycket mer än bara korr. Redaktören går ännu mer på djupet än en lektör och samarbetet sträcker sig vanligen under en längre tid. En redaktör närläser manuset på ett annat sätt och går in och ger förslag på hur texten kan förändras och förbättras. Redaktören läser i regel flera gånger och följer processen. Alla manus som ges ut av etablerade förlag går igenom redaktörsvändor för att vässas och slipas till sitt yttersta.
Mitt idealscenario är att jobba med två till tre redaktörsvändor för att fånga upp allt, men självklart kan man göra det snabbare än så om man har en tajt budget. Räkna i alla fall med att en redaktörsrunda tar ett par veckor.
Har du en tajt budget och står och vacklar mellan att anlita en lektör eller redaktör så skulle jag rekommendera att lägga pengarna på redaktörstjänsten.
När manuset sedan är färdigredigerat är det dags för korrekturläsning. Här fångas de sista felen upp, såsom: stav- och grammatikfel, interpunktion, språkliga inkonsekvenser med mera. Korrekturläsaren ska alltså inte titta på storyn eller strukturen i första hand, utan istället på detaljerna. Helhet och dramaturgi är redaktörens uppgift.
Från manus till bok – sättning och formgivning
Då är själva innehållet på plats. Men hur går man från pappersbunt till en färdig bok?
Förpacka snyggt
Allt det som finns mellan bokpärmarna, själva boksidorna, tryckortsida, eventuell innehållsförteckning och register, kallas för inlaga. Omvandlingen till boksidor görs vanligtvis i InDesign och man brukar säga att man sätter eller formger inlagan. Den färdiga inlagan görs sedan till tryckfärdig pdf. Är du själv haj på InDesign (eller liknande programvaror) kan du sätta din inlaga själv, annars är det en god idé att anlita en sättare/formgivare för jobbet för ett proffsigare intryck.
Själva formgivningen av inlagan tar inte så lång tid i regel, tänk dock på att du kan behöva ta ställning till saker som typsnitt, storlek, marginaler, kapitelbörjor och liknande (om inte sättaren har en generell mall hen alltid använder). Har du bilder eller illustrationer tar det också extra tid. Se till att boken görs i ett av tryckeriernas standardformat för enklare och billigare hantering, om du har möjlighet. Inlagan behöver också korrekturläsas (antingen av dig eller professionell korrekturläsare – eller båda) för att kontrollera exempelvis märkliga avstavningar. Det blir helt enkelt ett visst bollande mellan dig och sättaren vid korrektur, vilket tar tid.
Sedan behöver du givetvis ett bokomslag. Det är bokens förpackning och kan inte överskattas. För att läsare ska bli nyfikna och vilja plocka upp boken krävs ett lockande omslag. Jag rekommenderar verkligen att ta hjälp av ett proffs som kan formgivning och hur bokbranschen fungerar. Ett amatörmässigt bokomslag kan tyvärr bli avskräckande.
Vänta inte med bokomslaget utan gör det parallellt med de andra stegen så sparar du tid.
Boken till tryck
Slutligen är det så äntligen dags för inlaga och bokomslag att gå iväg till tryckeriet. Det finns en uppsjö av tryckeritjänster så se till att jämföra priserna ordentligt. För enkelhetens skull, se till att din bok är i något av standardformaten för bästa pris. Räkna med att det tar mellan 2 till 4 veckor att få din färdiga bok i handen efter att du skickat till tryck.
Liten ordlista om egenutgivning – att ge ut sin bok på egen hand
Bokinfotidigare bokrondellen, är länken mellan förlag och butik. Vill du nå ut till återförsäljare såsom Akademibokhandeln och Ugglan, ska du ansluta dig till Bokinfo. Via Bokinfo kan bokhandeln och bibliotek hitta och beställa dina böcker.
BTJ(Bibliotekstjänst) recenserar och rekommenderar böcker ur den senaste utgivningen till biblioteken. BTJ-häftet kommer ut 24 gånger per år. Vill du få chansen att bli recenserad i deras häfte skickar du två recensionsex till dem Det finns inga garantier för att boken läses av dem och blir upptaget i BTJ, men det kan vara värt ett försök då de läser mycket – även av egenutgivare. Boken måste finnas upplagd i Bokinfo för att kunna hanteras av BTJ.
Distribution – För hantering och lagring av böcker kan det vara smidigt att anlita ett företag. Dels är det tids- och utrymmeskrävande att sköta allting själv. Det är också svårare att komma in i bokhandeln om du har egen distribution. Exempel på distributionstjänster är Förlagssystem och Stjärndistribution. Har du dock tryckt en mindre upplaga och planerar att sälja genom dina egna kanaler alternativt för en mindre publik kan du givetvis sköta allting själv.
EAN är den unika streckkod som finns på bokens baksida och används som märkning på alla varor och artiklar. Om du vill sälja boken genom bokhandeln krävs det att boken har en EAN-kod, men sköter du all försäljning själv behövs ingen kod. Du kan läsa mer om hur du skaffar en streckkod på Kungliga biblioteket.
Har du en tajt budget och vacklar mellan att anlita en lektör eller en redaktör skulle jag rekommendera dig att lägga pengarna på redaktörstjänsten.
Eget bokförlag – Att starta ett förlag innebär kort och gott att man startar ett företag om man inte redan har ett. Enskild firma räcker gott till att börja med. Du behöver registrera ditt företag, ansöka om f-skatt och registrera dig för moms. Allt detta gör du på Verksamt. Det är inget krav att du har ett företag när du ska ge ut på egen hand, men det underlättar när du ska fakturera för dina böcker.
ISBN, international Standard Book Number, är en unik identifikator för monografiska publikationer, till exempel böcker och kartor, som är utgivna för allmän spridning. Syftet med ISBN är att varje bok ska få sin egen unika identitet, som vårt personnummer ungefär. ISBN är inte obligatoriskt, men bokbranschen och bibliotek har på flera sätt stor nytta av att böcker är ISBN-märkt. Ansökan om ISBN kan göras av förlag och andra utgivare såsom föreningar, institutioner och privatpersoner med egen utgivning. Din ansökan om ISBN godkänns inom tio arbetsdagar. Läs mer och ansök om ISBN här.
Pliktexemplar av sin bok är man enligt lag skyldig att skicka till Kungliga biblioteket och sex av landets universitetsbibliotek. Trycker man sin bok i Sverige ordnar tryckeriet det, men trycks den utomlands är det upp till utgivaren själv att ordna med det.
Tryckortsida är den sida i början av boken (vanligen på sidan 4) där information om formgivare, sättare, tryck och copyright står.
I nästa artikel får du möta en egenutgivare som nyligen gått igenom hela den här processen. Stay tuned!
Här kommer ytterligare ett personligt inlägg. Den här gången ska jag berätta mer om vad jag jobbade med innan jag började jobba som frilansredaktör och hur vägen dit har sett ut för mig. Det har varit långt ifrån självklart för mig att jag skulle jobba med böcker, så det tog ett tag innan jag till slut hamnade här.
Pennan har alltid varit mitt starkaste redskap och skrivandet mitt främsta uttryckssätt. Som liten skrev jag mycket berättelser, noveller och dikter i perioder. Jag har skrivit dagbok och som så många andra hade jag också många brevvänner. Länge trodde jag att skrivande journalist var vad jag borde bli, men kommunikatör låg trots allt närmare till hands. Samtidigt har jag alltid haft ett intresse för människor, relationer, folks beteenden och gruppsykologi. Jag har bland annat jobbat inom barn- och äldreomsorg, missbruksvård, kriminalvård och på boende för funktionshindrade. Funderade på socionom eller kurator, men det blev till slut beteendevetenskap och sociologi. I och med det kombinerade jag mina två största intresseområden: media och kommunikationsvetenskap och beteendevetenskap.
När jag jobbade som handläggare inom offentlig sektor trivdes jag allra bäst i mötet med klienterna och när jag kände att jag kunde hjälpa dem. Det var också där jag för första gången kom i kontakt med tänket kring klarspråk. Jag var med och omarbetade vårt ganska gamla och ålderdomliga informationsmaterial till mer lättillgängligt språk.
Att gå vidare och att sluta cirkeln
När jag mitt i arbetslivet ville utvecklas och gå vidare blev det, utan att jag först tänkte på det, för att sluta cirkeln. Jag visste knappt att det fanns ett jobb som hette frilansredaktör men det jag längtade efter var att få vara mer kreativ. Att jobba med text och att hitta tillbaka till skrivandet. Det var en liten resa att komma på vad jag ville göra. Det slutade i alla fall med att jag sökte och kom in på förlags- och bokmarknadsutbildningen. 100 procent! Det tickade alla mina intresseboxar: böcker, text, språk och kreativitet som jag kunde kombinera med mina specialämnen.
De flesta på kursen hade läst litteraturvetenskap men jag med min samhällsvetenskapliga bakgrund har alltid haft ett annat mål. Jag strävar mot att jobba med böcker som berör mjuka ämnen som kommunikation, psykologi, ledarskap, pedagogik och lärande. Vilket jag gör idag och hoppas på att få fortsätta göra.
