I sommar tänkte jag skriva några mer personliga inlägg om mig och min bakgrund och vilka erfarenheter jag har med mig in i yrket som redaktör, lektör och kommunikatör. Jag brukar säga att jag är speciellt intresserad av bland annat specialpedagogik och kommunikation. Varför är det stora intressen? I det första inlägget tänkte jag fokusera på ämnena funktionsvariation, kommunikation och lättläst.
För visst är det så att vi alla bär på olika erfarenheter som fungerar som våra drivkrafter. Personligen trivs och presterar jag som bäst när jag får jobba med ämnen jag brinner för. När jag får bidra till något som spelar roll och som gör nytta och skillnad för andra människor på något sätt. Och det gissar jag stämmer för ganska många.
Att vara funkisförälder
Jag har två barn och att få barn har naturligtvis förändrat mitt liv på flera plan. När det visade sig att vår yngsta, som nu är 8,5 år, har ett sällsynt syndrom förändrades livet ytterligare några snäpp. Syndromet för med sig många svåra utmaningar för vår lilla kämpe (och övriga familjemedlemmar), men bland annat innebär det en kraftig språkförsening.
Systrar som samarbetar ❤️
Kommunikation och tecken som stöd
Det har gjort mig oerhört uppmärksam på hur jag pratar, berättar och instruerar. När jag kommunicerar med henne måste jag prata klart och tydligt, skala bort allt som är onödigt och förenkla, förenkla, förenkla. Jag behöver också tänka på att förstärka de viktigaste orden med tecken som stöd, kroppsspråk och ibland bilder. Och hur mycket jag än tycker om metaforer och abstraktioner i litterära texter så gäller det inte här kan man säga. Det gäller att anpassa sig till mottagaren helt enkelt.
Något jag lärt mig som förälder, och framför allt funkisförälder, är att hitta kreativa lösningar och försöka vara tre steg före. För det kan svänga snabbt i den här båten vill jag lova. Det gäller att försöka skapa mening, rutiner och struktur i en vardag som ibland kan te sig kaosartad. Sommar och semester med sina lösa boliner och (gärna) brist på rutiner är ibland extra svår. Att ständigt lära nytt är också något som ingår. Det ska nötas in nya tecken, laddas ned appar och skrivas ut bilder. Vi ska hitta nya passande pussel, lekar, böcker och aktiviteter. Det är ett konstant lärande och jag ska inte sticka under stol med att det tar på krafterna, ganska mycket till och med. Men när man ser utvecklingen hos sin unge så är det värt allt.
Intresse för lättläst
Min dotters behov av stöd har självklart gjort att jag också fått kunskap om och ett intresse för tecken. Men faktum är att jag alltid har varit fascinerad av teckenspråk. Redan som ganska liten lärde jag mig handalfabetet från mjölkpaketet och några år senare lite av grunderna i teckenspråk. Så faktiskt hade jag lite med mig redan sen innan.
Kommunikation och lättläst information har alltid känts viktigt och angeläget för mig och jag har också haft förmånen att korrekturläsa en hel massa böcker åt LL-förlaget. Det har varit både klassiker och nyskrivet, och det är helt fantastiskt vilket utbud det finns idag – en utveckling som har skett ganska snabbt de senaste åren. Jag är glad över att lättläst är något som det pratas om idag, att det verkligen är en ”grej”. Och nu när jag har en personligt förhållande till det har det kommit att bli något jag verkligen brinner för. Min förhoppning är att min dotter, som älskar bokstäver och ljudar alla bokstäver och ord hon ser, ska kunna lära sig läsa. Om hon ska kunna ta till sig berättelser och information i skriven form i framtiden ser jag det som självklart att det måste ske genom lättläst. Att jobba för ett tillgängligt och anpassat samhälle har blivit en hjärtefråga.
Nu i vår har jag precis redigerat och språkgranskat ett läromedel för Dramaski – en översättning från teckenspråk till svenska samt olika nivåer av lättläst svenska. Så himla kul uppdrag som har passat mig perfekt på så många sätt! Jag hoppas få möjlighet att jobba mer med lättläst och eventuellt tecken framöver.
Jag arbetar ofta med fackboksmanus, som redaktör eller lektör, och det finns några återkommande problem som jag ser i många manus. Vissa återkommer oftare än andra, men här har jag kokat ned det till 5 misstag många gör när de skriver fackbok.
Problem #1: Innehållet i manuset känns spretigt.
Lösning: Begränsa ditt ämne. Ju mer du begränsar dig desto mer tydlig blir boken och därmed blir den lättare att hitta för din målgrupp. Det kan vara frestande att vilja få med så mycket som möjligt men välj ditt ämne med omsorg. Om du exempelvis vill skriva om hälsa och träning försök i möjligaste mån att nischa in dig på en särskild träningsform, exempelvis yoga, istället för att försöka täcka flera.
Problem #2: Innehållet har ingen tydlig röd tråd och fokuserar på många närliggande saker samtidigt.
Lösning:Formulera ditt syfte. Det här hänger intimt ihop med föregående punkt. När ämnet är satt är det dags att formulera sitt syfte. Vad vill du säga med din bok? Varför vill du säga det? Att ha ett tydligt formulerat syfte hjälper dig att hålla en genomgående röd tråd i manuset. Skriv ned syftet någonstans i inledningen eller bakgrunden till boken. Det ger också läsaren rätt förväntningar på boken. Ett otydligt syfte ger ett otydligt innehåll.
Problem #3: Texten känns kompakt och är svårnavigerad.
Lösning: Lägg tid på rubriksättning. För att få en tydlig struktur och överblick för läsaren är det viktigt med rubriker och indelning i stycken. Syftet med rubriker är både att de ska vara intresseväckande, spegla innehållet och göra det lättare för läsaren att navigera i texten. Så istället för att skriva en rubrik som heter ”Exempel 1” så är det mycket mer effektivt och läsvänligt att skriva vad exemplet handlar om, till exempel ”Bättre sömnrutiner” eller vad det nu kan handla om. Rubriker gör också att brödtexten lättas upp vilket ytterligare bidrar till läsvänligheten. Förutom namnen på rubrikerna är det också viktigt att hålla koll på rubriknivåerna, det vill säga vilka rubriker som bör ha underrubriker.
Problem #4: Språket rimmar inte med innehållet.
Lösning: Hitta ditt tilltal som avsändare. Hur ska din ton vara? Lättsam eller allvarlig? Ska du skriva i jag-form eller ur ett allmänt perspektiv? Tonen är inte helt oviktig då den säger en hel del om dig som författare. En lättsam och/eller humoristisk ton kan vara frestande ibland, men se upp så att det inte ”slår över” och blir raljerande – det kan få helt motsatt effekt alternativt kan det få dig att låta oseriös. På samma sätt kan en alltför allvarlig eller akademisk approach i förhållande till ditt ämne i värsta fall få dig att låta torr och tråkig. Prova dig fram till något som känns naturligt utifrån ditt ämne och din personlighet och var inte rädd för att låta någon i din närhet läsa och komma med input.
Problem #5: Texten slutar i ett ingenting och/eller väldigt abrupt.
Lösning: Var medveten om hur du vill lämna läsaren. Glöm inte bort slutet. Var noga med att knyta ihop säcken och guida läsaren hela vägen in i mål. Sammanfatta dina resultat, resonemang eller insikter och visa att du är med läsaren ända in i slutet. Med vilken känsla vill du lämna läsaren? Vad vill du att hen ska göra, känna eller veta när boken är utläst? Svara på de eventuella frågor du ställer i början eller sammanfatta dina insikter i en checklista. Lika viktig som inledningen till boken är, lika viktig är avslutningen.
Vad mer kan vara svårt när man skriver fackbok? Vilken är din största utmaning?
Jag har en känsla av att begreppet lektör ibland kan förvirra så i det här inlägget tänkte jag redogöra för skillnaden mellan en förlagslektör och en författarlektör.
Överlag så verkar lektörsrollen vara den minst kända i bokbranschen, redaktörer och korrekturläsare har nog många ett hum om vad de gör, men lektörens roll är lite mer flytande. Kanske har du hört vissa skribenter och författare säga att de har anlitat en lektör, medan ytterligare andra har fått vara med om att deras manus gått vidare till lektör. Hur hänger det ihop? Man kan säga att det finns två sorters lektörer: förlagslektörer och författarlektörer.
Vad är en förlagslektör?
En förlagslektör är, som namnet antyder, en lektör som är kopplat till ett förlag. Manus som en förläggare eller manusgrupp tycker verkar lovande kan gå till en lektör för lite närmare granskning och bedömning om eventuell utgivning. Lektören läser och ger ett omdöme till förlagen om dess styrkor, brister och eventuell potential med en rekommendation om det passar förlagets utgivning eller ej. Även om man får ett ”ja” från en lektör så innebär det såklart inte att det automatiskt leder till utgivning på förlaget. Det är mycket som spelar in såsom tajming, övrig utgivning och liknande och nålsögat är ju tyvärr litet som bekant.
Vad är en författarlektör?
Författarlektören, som jag kallar det, är däremot en person som jobbar direkt med författaren. Om förlagslektören står på förlagets sida så kan man säga att författarlektören står på författarens sida. Att anlita en lektör kostar en liten slant, men å andra sidan får du ett digert utlåtande (jag ger ofta utlåtanden på ca 8-10 sidor) om hur väl ditt manus funkar och vilka förbättringsmöjligheter det finns. Av en författarlektör ska man förvänta sig att få återkoppling kring de olika byggstenarna som en roman består av, såsom exempelvis story, struktur, karaktärer, gestaltning, språk och så vidare. Det är guld värt att få utifrånögon på sitt manus av en proffsläsare och dessutom få både skriftlig respons med konkreta exempel, förslag och kommentarer i manus. Många (som jag själv) erbjuder också personlig kontakt och bollplank efteråt för att följa upp eventuella frågor.
Vad kostar det att anlita lektör?
Som sagt innebär det en kostnad att anlita lektör, priserna varierar från ca 3000 kr och uppåt, och vad den exakta prislappen landar på beror på flera variabler: lektörens erfarenhet, manusets längd, utlåtandets utformning och längd, huruvida lektören gör kommentarer i manuset eller inte, och så vidare. Så ska du anlita en lektör är det en god idé att kolla upp vad du får för pengarna. Är du inte redo att anlita en lektör än? Börja med att låta en eller flera testläsare läsa det. Byt manus och ge respons på varandras texter.
Nu är det dags igen för en workshop om skrivandet som läkande kraft! Vi fick mycket positiv respons från vår förra workshop som vi hade i maj och därför vill vi göra det igen.
På den här workshopen får du ägna dig åt eget skrivande om dina upplevelser av sorg och förluster. Du kommer att få en kortare föreläsning och dialog kring processen att sörja, inspiration och övningar om skrivande och insikt i vad forskningen säger om terapeutiskt skrivande. Vi kommer också att göra några meditationsövningar för att du ska kunna slappna av och hitta till dina känslor och din kreativitet.
Forskning visar att skrivande kan ha en positiv inverkan på din hälsa och många upplever att det kan lindra ångest och depression. Denna workshop om skrivandet som läkande kraft leds av mig och Christel Lilja på Ny insikt som jobbar med personling utveckling och självledarskap inom bland annat sorgbearbetning och mindfulness.
Röster från tidigare deltagare: ”Tack för er ödmjukhet och kunskap.” ”En bra mix av teori och fritt skrivande.” ”Tillåtande atmosfär, tyckte om den tydliga, lågmälda formen i ert framförande.”
Semikolon måste vara ett av våra skiljetecken som gör oss mest förvirrade. När använder man semikolon egentligen? Jag tycker själv att det kan vara ganska svårt och det värsta (eller bästa, beroende på hur man ser på saken) är att det till viss del är en smaksak. Semikolon används bl a när punkt är för starkt och komma för svagt avskiljande. Semikolon kan ibland även ersättas av tankstreck eller kolon.
Semikolon mellan meningar
Semikolon används mellan satser, ofta huvudsatser, som har ett nära innehållsligt samband mellan varandra. Ofta förklaras något i den andra satsen och då ersätter semikolonet ord som för, så, och, samt, men, fast och utan. Semikolonet binder alltså ihop satserna. Exempel: Eva hade högsta betyg i allt; hon kunde välja och vraka bland utbildningarna.
Semikolon som avgränsar kategorier
Semikolon används också när man vill avgränsa kategorier eller grupper i uppräkningar. Exempel: Jag kontrollerade att jag hade med mig allt inför resan: pass, pengar och biljett; telefon och hörlurar; blocket, pennorna och datorn. Detsamma gäller när kommatecken redan används inom grupperingarna, exempelvis för att avskilja uppräknade decimaltal. Exempel: Måtten var 1,4; 5,2; 7,3 och 4,5.
Semikolon ska inte användas i stället för kolon vid uppräkning, exemplifiering eller förklaring.
