I sommar tänkte jag skriva några mer personliga inlägg om mig och min bakgrund och vilka erfarenheter jag har med mig in i yrket som redaktör, lektör och kommunikatör. Jag brukar säga att jag är speciellt intresserad av bland annat specialpedagogik och kommunikation. Varför är det stora intressen? I det första inlägget tänkte jag fokusera på ämnena funktionsvariation, kommunikation och lättläst.
För visst är det så att vi alla bär på olika erfarenheter som fungerar som våra drivkrafter. Personligen trivs och presterar jag som bäst när jag får jobba med ämnen jag brinner för. När jag får bidra till något som spelar roll och som gör nytta och skillnad för andra människor på något sätt. Och det gissar jag stämmer för ganska många.
Att vara funkisförälder
Jag har två barn och att få barn har naturligtvis förändrat mitt liv på flera plan. När det visade sig att vår yngsta, som nu är 8,5 år, har ett sällsynt syndrom förändrades livet ytterligare några snäpp. Syndromet för med sig många svåra utmaningar för vår lilla kämpe (och övriga familjemedlemmar), men bland annat innebär det en kraftig språkförsening.
Kommunikation och tecken som stöd
Det har gjort mig oerhört uppmärksam på hur jag pratar, berättar och instruerar. När jag kommunicerar med henne måste jag prata klart och tydligt, skala bort allt som är onödigt och förenkla, förenkla, förenkla. Jag behöver också tänka på att förstärka de viktigaste orden med tecken som stöd, kroppsspråk och ibland bilder. Och hur mycket jag än tycker om metaforer och abstraktioner i litterära texter så gäller det inte här kan man säga. Det gäller att anpassa sig till mottagaren helt enkelt.
Något jag lärt mig som förälder, och framför allt funkisförälder, är att hitta kreativa lösningar och försöka vara tre steg före. För det kan svänga snabbt i den här båten vill jag lova. Det gäller att försöka skapa mening, rutiner och struktur i en vardag som ibland kan te sig kaosartad. Sommar och semester med sina lösa boliner och (gärna) brist på rutiner är ibland extra svår. Att ständigt lära nytt är också något som ingår. Det ska nötas in nya tecken, laddas ned appar och skrivas ut bilder. Vi ska hitta nya passande pussel, lekar, böcker och aktiviteter. Det är ett konstant lärande och jag ska inte sticka under stol med att det tar på krafterna, ganska mycket till och med. Men när man ser utvecklingen hos sin unge så är det värt allt.
Intresse för lättläst
Min dotters behov av stöd har självklart gjort att jag också fått kunskap om och ett intresse för tecken. Men faktum är att jag alltid har varit fascinerad av teckenspråk. Redan som ganska liten lärde jag mig handalfabetet från mjölkpaketet och några år senare lite av grunderna i teckenspråk. Så faktiskt hade jag lite med mig redan sen innan.
Kommunikation och lättläst information har alltid känts viktigt och angeläget för mig och jag har också haft förmånen att korrekturläsa en hel massa böcker åt LL-förlaget. Det har varit både klassiker och nyskrivet, och det är helt fantastiskt vilket utbud det finns idag – en utveckling som har skett ganska snabbt de senaste åren. Jag är glad över att lättläst är något som det pratas om idag, att det verkligen är en ”grej”. Och nu när jag har en personligt förhållande till det har det kommit att bli något jag verkligen brinner för. Min förhoppning är att min dotter, som älskar bokstäver och ljudar alla bokstäver och ord hon ser, ska kunna lära sig läsa. Om hon ska kunna ta till sig berättelser och information i skriven form i framtiden ser jag det som självklart att det måste ske genom lättläst. Att jobba för ett tillgängligt och anpassat samhälle har blivit en hjärtefråga.
Nu i vår har jag precis redigerat och språkgranskat ett läromedel för Dramaski – en översättning från teckenspråk till svenska samt olika nivåer av lättläst svenska. Så himla kul uppdrag som har passat mig perfekt på så många sätt! Jag hoppas få möjlighet att jobba mer med lättläst och eventuellt tecken framöver.
Vill du läsa mer om mig kan du göra det här.