Varför använder sig många myndigheter av ett byråkratiskt språk, då det känns så självklart att man borde skriva lättbegripligt för att mottagaren ska förstå? Det kan finnas fyra orsaker:
– Tradition (så här har vi alltid skrivit)
– Tidsbrist (det går fortare att använda gamla mallar)
– Försiktighet (skriver jag som det står i lagen så blir det rätt)
– Självhävdelse (jag måste skriva som en expert)
Innan jag började frilansa jobbade jag som kommunal handläggare på en myndighet. Där genomgick vi ett omfattande förändringsarbete med att skriva om all vår information, beslut, blanketter och underlag enligt klarspråksprincipen. Jag satt också med i redaktionen för omarbetningen av information och kontaktuppgifter på kommunens hemsida. När det gäller en kommunhemsida är det inte bara informationen som vara lättillgänglig, utan det ska också finnas klara och tydliga kontaktytor så att medborgaren slipper bli omkringslussad utan att komma fram till rätt person. Den personella tillgängligheten är minst lika viktig som den textuella.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det först kan ta emot att börja ändra på formuleringar. Det är lätt att fastna vid en föreställning om att det måste stå som i lagtexten för att bli klart och tydligt, när det i själva verket är tvärtom. Och att man vill låta som en expert i sina brev och beslut är nog ganska vanligt. Men en expert som skriver vänligt, begripligt och uppmuntrar till kontakt vid frågor får man ännu större förtroende för, eller hur? Det bästa av allt är att man sparar både tid, kraft och pengar på att minimera antalet telefonsamtal med ”onödiga” frågor. Läs gärna mitt tidigare inlägg om klarspråk.
Här kan du se regeringens svarta lista för att få koll på vilka ord man kan försöka undvika i sina brev och beslut.
Behöver du hjälp med att ”översätta” dina texter till klarspråk? Kontakta mig gärna!